Att ha firat nyår med några älskade.

Och så firades det nya året in igår, stillsamt, bara jag och de jag älskar allra mest tillsammans i Lutande Huset medan mörkret föll och tills grannarnas raketer klöv himlen (och vår gräsmatta, det är tur att man inte har skotträdda hundar).

Det var så skönt att ta det lugnt.

Varken mitt huvud, hjärta eller kropp hade orkat med att arrangera något storslaget eller bege sig på fest. Jag är lite trött i de där tre just nu. Vad jag orkade med var precis det jag fick; timmar av kärlek och god mat och sen en väntande säng bara ett rum bort som stod redo precis när vi kände att det hade varit skönt att krypa ner.

Fantastiskt.

Jag hade dukat bordet med Enjoy Candles, ljusstakar och guldiga julgranskulor. Lite fest får det ju trots allt vara. Och kvällens nyårsoutfit blev inte långkalsonger och en t-shirt trots att vi var hemma utan en silkig Malene Birger-blus som jag spanat på ett tag eftersom den funkar till typ allt och som nu kommit på 50% rea (här), ett av halsbanden från The Jewelry (detta) som fick ligga strax nedanför halsgropen och de där låtsas-skinn-brallorna från Stylelevel som är så sköna att de kan mäta sig med långkalsonger i vilket fall. Och så Mimmi-öron! Självklart skulle jag ha Mimmi-öron tyckte Buse.

Just öronen gjorde ju onekligen hela outfiten.

Buse fick själv välja vad han skulle ha på sig efter att han hade badat.

Inte så otippat skulle han vara Toumten! så han sprang omkring i sin älskade tomtedräkt även årets sista dag och har den fortfarande på sig där han ligger och sover just nu; formad som en ostbåge och med sitt huvud i pappas armhåla.

Älskade unge.

En mamma med Mimmi-öron och en liten tomte på nyårsafton.

Inga konstigheter.

Vi hade jag beställt vår nyårsmat från JohanP och det var sanslöst vad skönt det var att bara gå in där tidigare på dagen och hämta ut kvällens räddning utan att ha behövt lägga tid på att leta recept och spendera timmar med att laga sånt man kanske inte skulle tyckt om iallafall. Det är kul att laga mat, men den här dagen ville jag göra det så enkelt och njutningsfullt för alla tre som det bara var möjligt. Därför blev det hämtmat. Det var en briljant idé, det var vi eniga om när vi satt där och smaskade varsin hummerhalva med majonnäs.

Det kändes lite snuskigt att köpa en egen meny åt Buse, jag har trots allt lite gränser – så när vi åt vår hummer till förrätt hade jag köpt lite räkor till Buse istället.

Om det är nånting Buse älskar i matväg så är det nämligen fisk och skaldjur, så det var ett ganska enkelt val. Klart att han skulle ha god mat han också när det är nyårsafton (även om jag nu stoppade mig själv från att ge en tvååring en hummerhalva).

Jau äta räjor! sa han med belåten min och doppade stjärtarna i de kalla såserna.

Ja det gör du verkligen sa vi och njöt av hans mativer.

Så skönt att han är så lätt med maten.

Sen var det dags för huvudrätten.

För vår del bestod den av kalvrygg med potatisbakelse. Jag smäller av så gott. Jag är ingen stor fan av köttstycken annars men jag vet att mannen föredrar det framför fisk och jag var glad att jag tog det alternativet, för det var mört och fantastiskt och satt som en smäck till vitlöksbröden jag hade gjort. Buse fick krabba till huvudrätt, det var uppskattat. Och aningen kladdigt.

Det var för övrigt världens godaste vitlöksbröd. Ni måste testa själva.

Vitlöksbröden?

Jo, tokenkelt. Köp en stor rustik baguette på ICA. Blanda en halv förpackning Bregott med havssalt tillsammans med 6-7 pressade vitlöksklyftor, lite persilja och en förpackning riven Västerbottenost. Götta ihop det ordentligt (ni kommer ha typ halva laddningen kvar för mer vitlöksbröd dagen efter – och tro mig, man blir hooked så mer är precis vad man vill ha) och skär baguetten i fåror nästan hela vägen igenom men så att den fortfarande håller ihop. Bre smöret i fårorna, på båda sidor av skivorna.

In i ugnen på 175 grader i ca 12-15 minuter. Färdigt!

Dör.

Och sen så var det dags för efterrätt!

Vi fick mjölkchokladspannacotta med hjortron, och till Buse hade jag gjort en hitte-på-trifle med jordgubbar, chokladpudding, vispad grädde och Malteser-crisp. Den var väldigt uppskattad må jag säga.

Och där satt vi alltså, hela familjen, och åt god mat och så mycket vitlöksbröd att jag inte ens vill fundera på hur vi luktar nu – och när tolvslaget kom låg vi redan under täcket med fötterna mot varann och händerna intrasslade och tittade på SoA och höll på att missa hela grejen, men lyckades önska gott nytt över Buses huvud där han sov och kysste hans lockar också och var rörande överens om att

det här; en nyårsafton med mat, värme och SoA

var den perfekta avslutningen på ett år för oss, och den bästa starta på det nya.

2014, alltså. Bring it on, bara.