Att vara så svag för dofter.

Alltså l y x e n i när ens senaste beställning från AgnesAmelia dimper ner alldeles sådär lagom i tid för helg, och man kan slita upp kartongen och känna hur välbehaget sprider sig redan när doften från ljusen, inlindade i papper, slår emot en. Den är nästan oslagbar.

Jag är så HIMLA påverkad av dofter;

få saker får mig i harmoni som just riktig bra dofter, och ett doftljus eller ett bra sköljmedel eller för den delen ett rengöringsmedel som lägger en mjuk slöja av vanilj eller apelsin eller lavendel eller vad det nu än må vara i rummen gör så vansinnigt mycket för min känsla av välbefinnande och lugn att det inte är klokt. Precis som dofter kan påverka mig åt andra hållet också; jag klarar inte av för starka, för syntetiska, för påträngande dofter utan reagerar då precis som på väldoft med mer eller mindre hela kroppen och med känsloregistret, och får huvudvärk och blir irriterad och känns mig olustig.

Är ni likadana?

Just nu finns det tre dofter som är sådär lagom mjuka och snälla och lugnande på nåt vis, som jag finner mig själv återkomma till gång på gång. Det är Voluspas Macaron (som doftar typ lägenheten ovanpå ett bageri, svagt av vaniljhjärta och florsocker och mjöliga händer) och så Vanille av Durance (en klassiker med det där gräddiga, varma, äkta vaniljiga i doften) och så ett rengöringsmedel, även det från Durance, som doftar av grapefrukt och salvia och som i mitt tycke gör städningen roligare (det med lavendel doftar också vansinnigt gott) och som jag använder till min Bona-mopp och till att spä ut med vatten och fylla rengöringsflaskorna med. Jag vill helst inte ha för starka kemikalier här hemma, och att kunna göra rent med eteriska oljor och samtidigt få en behaglig doft är det bästa av två världar.

En gång i tiden var jag så extrem med dofter att jag kunde hålla koll på mitt välbefinnande just genom att vara medveten om hur mycket ljus jag köpte – jag kom nämligen på att när jag var för stressad eller mådde dåligt på ett själsligt plan eller hade tryckt ner för mycket så kunde jag köpa helt orimliga mängder av doftljus inne på Hansa Bädd&Bad och komma hem och fylla min lilla lägenhet och elda så mycket att kläderna doftade svagt av vanilj och kryddor och lavendel i veckor. Doftljus var en tröst för mig, som comfort food eller vin eller socker. Säkert nyttigare, men oavsett ingen lösning.

Men ja,

lyxen i att hämta ut nya ljus precis innan helgen, och nu ha den där slöjan av mjuk, mjuk doft i rummen.

Ni vet.