Att vänja sig vid kontrasterna.

 
3V6A5652 (1)
 
 

Godmorgon!

I morse vaknade jag upp här, på Elite Hotel Savoy, tillsammans med Jenny. Det är ju modemässa idag i Köpenhamn och för att jag skulle slippa gå upp alldeles okristligt tidigt så åkte jag in till Malmö redan igår kväll och checkade in. Och det känns S Å himla märkligt ska ni vet; med kontrasterna.

Från ananastofs mitt på huvudet och gummistövlar ute i skogen, till modemässa och mängder med människor och lite mascara för första gången på veckor.

Jag har nästan blivit folkskygg, tror jag.

Jag har alltid haft de här två världarna i mig; kärnan som vill ha mossa och enslighet och enkelhet, och så lagret utanpå som vill ha människor och upplevelser och vackra tyger på kroppen. När jag var yngre trodde jag att jag var tvungen att välja, men nu vet jag att det inte går – och att det inte behövs. Man FÅR vara både och, får göda båda. Och jag är så vansinnigt tacksam för att jag i och med Drömmen har möjlighet att tillgodose även ensligheten och skogen i mig, närhelst jag känner att jag behöver.

 
 

3V6A5647 (2)

 

ehs

 
 

Jag kom kanske två timmar innan Jenny och passade på att köpa med mig det enda jag saknat i skogen; sushi, och sen satt jag på hotellsängen och doppade i wasabi och såg på Netflix och njöt något av tystnaden som blir när man inte har barnen omkring sig. Man får njuta av den också, så är det bara. Och så försökte jag vänja mig vid känslan av att ha på mig något annat än klänning eller gummistövlar, och vid den där tystnaden som (samtidigt som man njuter av den) är så ovan. Och när Jenny kom så såg vi film, käkade smågodis och pratade i munnen på varann ett litet tag innan vi slocknade.

Och idag är det alltså modemässa och kameran är redo och även JAG är redo att få se vad som kommer i vår.

Hoppas ni vill följa med.

 

 

8 kommentarer till “Att vänja sig vid kontrasterna.

  1. När jag gick på gymnasiet så läste jag psykologi och då började jag fundera på om jag var schizofren för jag kände, och har alltid känt, att jag har många personligheter inom mig. Idag vet jag att det är olika personlighetsdrag och inte en sjukdom men det är väldigt konstigt att vi lär oss så mycket om hur kroppen är när den är sjuk men inget om hur den är när den är frisk.
    Njut av din dag bland människor och mode utan barn och man. För ja man får njuta av att vara ifrån sina älskade också!
    Kram

  2. Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. Det är kontrasterna som är så fantastiska! Älskar vårt lantställe som ligger väl avskilt med skog och vatten men jag älskar också vår lägenhet mitt i centrala Stockholm. Nu efter sex veckor på landet så längtar jag faktiskt efter storstaden, pulsen och att få klä upp mig lite för att återgå till jobbet och messa maken och ta ett glas bubbel på vägen hem från jobbet. Man kan tröttna på Foppatofflor och gummistövlar också.

  3. Jag bor ju aldrig på hotell med väninnor eller går på modemässa 🙂 men jag känner igen att man behöver olika delar i livet. Jag har alltid närt en dröm om livet på landet och älskar också skog, mossa, stilla vatten – men kanske skulle jag inte stå ut att leva där året runt. Grannar, närhet till mycket (inte minst barnens kompisar) är oerhört praktiskt och skönt i min vardag.

  4. Jag tror de flesta av oss behöver båda delarna, både lugnet och när det händer något. Hoppas ni får en trevlig Köpenhamnstripp, passa på att njuta av flärden. Skulle vara kul att vara där någon gång. Kram Annika

  5. Ja, det är ju underbart att få vistas i olika världar! Vi har nyligen köpt hus i Spanien och vi har sen länge ett torp på Östgötaslätten. Frågan alla ställer är ”nu säljer ni väl torpet när ni har hus i Spanien”? Näe, varför skulle vi det?? Älskar havet och sanden och lukten av Spanien, älskar mitt stenhus där det inte finns en gnutta gräs, bara vackra plattor och en stor underbar Nerium och havsutsikten från takterassen OCH jag älskar mitt faluröda torp med sina sneda vinklar, mina vitvaxade trägolv och min underbara tomt med mitt växthus och hur mycket gräs som helst och skogen bakom med doft av barrträd. Det är kontrasterna som gör det:)

Lämna ett svar till Eva Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg