Godmorgon!
Och ett hej från köket idag, som ser egentligen precis likadant ut som sist, minus den lilla tavelväggen som är påbörjad och som vi kommer till snart. Annars är precis allting lika skulle jag tro.
Jag är SÅ trött idag, Haggis har börjat med något nytt (en slags bebisperiod som jag hoppas inte blir långvarig) där hon börjar vanka omkring och pipa runt klockan 03 på natten. Ah, hon vill väl ut? tänker ni. Nej, det vill hon inte. Det trodde vi också första och andra natten det hände, så man går upp och gör sig beredd att gå ut med henne – men då har hon gått och lagt sig i soffan istället och har inga som helst planer på att gå ut. Så då får man istället stå och försöka KNUFFA ut den där giganten i hallen för att förbereda koppel och sen mer eller mindre tvinga ut henne ändå, för nu är hon ju uppe liksom. Och hon sover med oss i sovrummet (på en bädd på golvet, hon får inte plats i sängen ha ha) med stängd dörr, för hon kan inte vara ute i hela huset på natten för då får hon för sig ibland att hon ska in till Noah och så kan hon stå där och krafsa klockan 03 istället och då har man även en vaken bebis att roa, så därför kan vi inte bara låta henne gå ut i soffan. Unghundar alltså. Ibland är dom billiga.
Men köket ja!
Här ser ni fönstret som jag tycker är så himla fint, och så lampan som mina hantverkarkillar byggde åt mig efter min väldigt spretiga skiss. Och så ligger KoiKoi där i hörnet och väntar på att någon ska komma hem.
Och där påbörjas det som sagt en tavelvägg med bilder på pojkarna och Leos alster!
Noah gör ju inte så mycket alster ännu, så han får ställa upp på bild så länge. Finast tycker jag bilden på vår familj är; där man ser oss alla 4 i köket med lampan uppe i överkant. Och tittar ni till höger om den, och bilden längst ner, så är det flickorna – först Tant och sen Tooka och spöket uppe i hörnet och sist Haggis längst ner.
Ja, såhär har vi det alltså.
Och där ser ni hur köket hänger ihop med ingången till huset;
det är en pyttelite hall där man kommer in och sen kommer man rakt in i köket. Tycker det är så himla svårt med en liten hall när man har barn och en massa tjocka vinterkläder och olika uppsättningar skor; hur man ska planera det liksom så det inte bara ser kaos ut.
Eftersom hallen bara består av två stycken halv-väggar egentligen som går att använda till förvaring och jackor så har vi en liten skohylla på golvet och på ena sidans hängare har vi jackor och på andra sidan har jag hängt förvaringspåsar – en för varje kille. Buse har den stora och Noah har den lilla, och i de lägger vi alla mössor, vantar, solglasögon, halsdukar, whatever som inte går att hänga upp på en krok. Det har iallafall varit en bra lösning, döljer kaoset, lätt att komma åt och lätt att rota i för att hitta rätt.
Och så bor vi, som sagt.
Välkomna till köket.
Så himla fint kök alltså!
Å kom du ihåg att jag frågade efter hur ni hade gjort vid fönsternischen?
Lösningen hemma blen en kraftig glasskiva som gjorde stor skillnad:)
Ha en fin torsdag!
Hei Emma
Alltid like morsomt å lese din festlige og godt skrevne blogg med vakre bilder! Vår hund, en fem år gammel engelsk setter, har hele sitt voksne hundeliv hatt behov for å bytte sovested (eller i alle fall underlag) i løpet av natten! Hun legger seg enten mellom oss i vår seng eller i kurven sin, men når morgenen kommer er hun alltid et annet sted i huset… Kanskje det ville hjelpe å legge en pute, et teppe eller lignende på to steder i soverommet som Haggis kan flytte seg mellom?
Hilsen Cath
Bra förslag! Jag testar 🙂
Hej, en fråga 🙂 Vi håller på att renovera köket och det lutar åt ett vitt metro-kakel här också. Våra hantverkare säger att vita fogar blir så infernaliskt smutsiga fort, så de avråder från det. Jag tycker ju det är toksnyggt och hade hemskt gärna valt det, men hatar å andra sidan att städa/torka… Hur upplever ni det med vita fogar? Kram, och tack för den finaste blogg jag vet.
Vita fogar är ett helvete så jag valde ljusgrå 🙂 de är ljusa men inte så ömtåliga, har funkat super!
Alltså, vilken konstnär han är, Buse. Jag tittade på hans teckningar innan jag läste din text och såg direkt att det var kökslamporna som var med!
Vill också passa på att hylla dig såhär en trött höst-torsdag. Din blogg är först på min läslista. Den är varm, mysig, pysslig, vacker och peppig. Ingen träningshets, ingen kosthållningshets utan bara vanligt småbarns- och jobbliv. På något sätt känns det som om du och alla dina läsare är ett stort härligt tjejgäng med avslappnad stämning. Tack för allt du delar med dig av 😘❤️
Alltså TACK!!!!
Hej Emma!
Vilken fin idé med att rama in barnens alster. Betydligt härligare, än att fästa upp dem på kylskåpet med magneter 😉 Så det ska jag ta fasta på. I köket har vi en perfekt tom vägg, där dessa alster hade gjort sig bra. ♥
Men vilket kök ni har! Helt fantastiskt! Här ska köket renoveras lite lätt i helgen. Måla väggar, rensa och klä om kökssoffan. De behövs verkligen. Men de kommer inte på långa vägar bli så fint som ert. Kram
Så fint ni har det! Jag undrar om träramarna. Vart har du köpt dom?
Hoppas du får en fin dag!
Hmmm de är nog 6-7 år gamla, de som är helt i trä, och jag har för mig att det var på Smögen nånstans men minns tyvärr inte vilken affär :S
Åh,vilket kök <3
Skulle kunna flytta rakt in hos dig och känna mig som hemma 🙂 Även i Drömmen 😉 Du har nån fingertoppskänsla när det gäller inredning som förmedlar en sån härlig stämning så man vill bara kliva rakt in i bilden. Klart,du är ju en fantastisk fotograf också 🙂 Underbart med teckningarna,jag har också några som mina barn ( som nu är 18 o 20 ) gjorde när de var små och som nu är inramade och sitter uppe lite överallt här hemma. Helt otroligt hur fint de passar ihop med resten av konsten och inredningen 🙂 Hallen ser ju supermysig ut, men det klart, den är liten. Ni kan inte öppna upp nån ingång i den stora hallen ? kommer ihåg att det satt nåt fönster där och nån dörr. Klart, säkert jättebökigt och jag vet ju inte hur det ser ut på utsidan av huset,men ibland ( och om huset inte är K-märkt) kan man ju öppna upp en ny ingång från hus. Samt behålla den gamla som en köksingång. Skulle kunna vara en lösning. Men det är ju fint som du gjort det nu också 🙂
Kram på dig,varje gång jag tittar in här, så blir jag glad 🙂
Monica i Rom
Den jättestora hallen har en liten hall ut mot gatan, så där kan man gå in – men problemet är att det är ”fel” sida av huset att gå in på; vi går alltid in på baksidan där bilarna parkeras :S
Kram!
SÅ himmelens tjusigt alltså 😍 Och just lampan, den skulle jag vilja kopiera rakt av. Minns inte om du publicerat nån beskrivning på den?
Älskar ditt sätt att skriva – en av få bloggar där jag verkligen ser framemot även texten 👌🏻
Nej jag har nog inte publicerat min beskrivning för den var typ ”ett kopparrör som ska gå ner såhär och som de här sladdarna kan hänga från” och så hittade hantverkarna på en lösning 🙂
Gillar oxå din blogg jätte mycket ..den gör en glad liksom ..så fina bilder och text ..de är till och med så man känner lugnet från bilderna när ni åker ut till vackra Drömmen …kan de vara så att Haggis vill gå runt och kolla in sin flock så där på natten ..att allt är bra med dem liksom sen är hon ju en drama queen och kanske har lite långsamt där på natten och måste verkligen tala om de högt och hoppas på att väcka Buse och få leka lite 🙂 ni hade väl även ett utrymme i huset som inte känns så bra att vara i av någon anledning har jag för mig du skrev förut… Haggis kanske känner av lite negativa vibbar därifrån och därför hon vill knalla runt lite nattetid och kolla att allt står rätt till..de braiga med djur är ju att de oftast talar om (väcker en ) när nått är på tok i huset eller utanför ..fast de kan ju även skrämma sk—ten ur en för att de skäller mitt i natten för att de gick en katt utanför ..phuuu 🙂
Måste bara tipsa om påshyllorna hos Norrgavel. Praktiska och snygga!
Hej Emma!
Eftersom du har salukis, och vinthundar i allmänhet, tänkte jag fråga dig om en grej. Igår var vi i hundparken med min femmånaders salukivalp. Salukivalpar är som du nog vet slängiga och dingliga historier, och leken var ganska häftig och hon rök omkull i det hala gräset både en och två gånger samt blev tacklad av en ovarsam blodhundsvalp. När vi sedan kom hem märkte jag att hon inte ville hoppa upp i soffan och sängen som vanligt, utan drog sig lite för det. Hon ville (och vill fortfarande) ogärna sätta sig ned, och lyfter ena bakbenet högt då hon går nerför i trappor, t.ex. Hon är pigg och busig och haltar inte då hon går eller springer. jag har känt igenom henne (det handlar om vänster bakben) och hon ömmar inte, och verkar inte ha ont i övrigt heller. Vad tror/tycker du – Har ni varit med om liknande episoder, kan det måhända röra sig om försträckning? Hade tänkt vänta ut det och ge det några dagar så länge hon inte blir halt eller får uppenbart ont, men… Borde man ringa vet. Redan nu?
Hoppas du får lite tid över att svara, tack för en underbar blogg – en av mina favoriter.
Sofia
Jättesvårt att svara på – kan vara allt från nåt i ryggen till en sträckning (låter som nåt i ryggen tycker jag). Jag hade ringt till vet och låtit de avgöra om det ska vänta eller inte, är hunden annars som vanligt brukar de ju oftast rekommendera att hålla den i vila och under uppsikt i någon dag – men det är nog bättre att vet avgör det .
Äh hon testar er bara”vem bossar eg” de e att vänta ut och vara bestämd. Haggis det är natt gå i korgen.