Godmorgon vänner!
Igår hade jag en glamourös kväll må ni tro.
Jag och mannen hade precis börjat kolla på Luther med en sovande, återigen febrig Buse, mellan oss när vi hörde via babymonitorn hur Noah hostade inne på sitt rum och vaknade upp ledsen av hostandet stackaren. Så vi tassade in; jag lyfte upp Noah sådär som man bär barn ni vet – ena armen under rumpan och andra handen mot hans nacke, och han halvsatt yrvaken med ansiktet mot min hals och hostade under tiden mannen stängde av larmet (vi har ännu andningslarm i sängen, kommer nog få hänga med ett tag till). Bar ut honom i hallen på väg in till vår säng när jag känner hur hans kropp spänner sig och jag hinner tänka åh helvete och en halv sekund senare är jag nerspydd. Totalt och fullkomligt nerspydd av brun förskolelunch – jag har spya på tröjan, under tröjan som rinner behagligt ner för mitt bröst och mage, på Noah, på hans kanin, på golvet, lite av väggen OCH även i håret där det alltså gungar några bitar kräk (korv? oklart) som liksom gör ett mjukt köttigt ljud ifrån sig varje gång det nuddar min kind. Ja. You get the picture.
Jag: Han spydde ner mig!
Mannen: … (står som förstenad med klotrunda ögon och tittar på mig, samtidigt som han liksom skuttar från fot till fot på tårna).
Jag: Men HJÄLP mig! (Tror en av korvbitarna lossnar från håret vid detta tillfälle).
Mannen: Eh… eh…. (Fortsätter att studsa från fot till fot med fingrarna liksom spelande i brösthöjd och med så flaxande ögon att man mest ser ögonvitan).
Jag: Hallå? H J Ä L P mig! Jag har spya överallt!
Mannen får fart, äntligen, och skjuter iväg i köket och kommer tillbaka med EN HALV JÄVLA TOARULLE som han handlingskraftigt river av ungefär en decimeter från och hjälpvilligt räcker fram.
Jag: Toapapper?! Vad tusan ska jag göra med lite toapapper? (börjar fnittra av chocken nu, kräket börjar kallna). Du måste ju hämta en HANDDUK. Herreguuuuud.
Och under tiden mannen letar efter en handduk får jag försöka torka av bebis med en decimeter toapapper där i hallen. Får ungefär då en glimt av mig själv i hallspegeln där jag står i pyjamasbyxor med nerspydd, kletig tröja och kräk i luggen och en inte riktigt hundra blick i ögonen om ni förstår. Det ENDA som räddade den situationen var att jag är så galet förkyld att jag inte kände ett uns av stanken och därför kunde försöka hålla hjärnan sysselsatt med att tänka det är milkshake, det är milkshake tills jag kom in i en dusch. Men åh, glamouren med små barn alltså. Den upphör aldrig.
Så idag har vi alltså ett styck, nu feberfri igen, Buse hemma som i sin tur har sällskap av en hosta-hela-natten-Noah som i sin tur har sällskap av en mamma som stått med kräk under tröjan ganska nyss och som nu har feber själv och är så förkyld att hon knappt kan andas och som i sin tur har sällskap av en man som vi nog ganska snabbt kunde konstatera gjorde rätt i att överge akutmedicin.
L i v e t.
Det ger en verkligen anledning att skratta ibland.
Hey! Hahhah skrattade så jag inte fick luft på jobbet av din beskrivning! Ni är så himla härliga 🙂
Konstigt nu när jag ska kommentera att jag kommer in på ett annat inlägg ”att tjuvstarta en aning”?
Stor kram och hoppas ni klarar er från kräksjukan själva
Men vad märkligt? Kommentaren verkar hamna rätt ha ha 🙂 Tack och lov var det inte kräksjuka utan hosta-tills-man-kräks *peppar peppar*
Hej!
Vet känslan när man står där, vet inte om man ska skratta eller gråta😂. Ni är underbara att följa.
Krya på er allihopa!
Kram Zandra
Åhhh den är iiiiinte rolig!! Det har hänt mig med och man vet ju liksom inte var man ska börja…. Hade också en man som var sådär härligt handlingskraftig, jag fick nog iaf ett par centimeter hushållspapper som han räckte över till mig…tack liksom! ; )
Men du förgyllde min gråtrista tisdagsmorgon iaf!
Kram och krya på er allihopa!
Kanske det ser ut så när man är först att kommentera?
Nu ser det ut som vanligt igen 🙂
Haha, underbar beskrivning av vardagen! Det piggade upp min morgon (hemma från jobbet på grund av inflammation i revbensfästena..) här i soffan! Av bilderna att döma verkar Buse vara lika teatralisk som min åttaåring son. 🙂
Igenkänning på kräksituationen, kunde skratta åt din beskrivning men när det hände mig var jag så äcklad att det bara kröp i kroppen, fy sjutton! Håller tummen för att det bara var slemhosta-kräkning. Krya på er allihop! ☀️
Hahaha akutmedicin ja! Älskar bilden du målar upp av honom i det där obeslutsamma ögonblicket! 😂
Klockren beskrivning och stor igenkänningsfaktor. Vi är på skidsemester och sonen har kräkts hela natten. Inte kul när vi bor på hotell. Hoppas att ni snart blir friska.
Har läst din blogg ett tag men aldrig kommenterat förr… Kunde dock inte låta bli efter att ha läst detta inlägg eftersom situationen känns allt för bekant. I helgen gjorde nämligen min 7-åring ungefär detsamma men i bilen! Och delvis på mig… Bläää…. Hoppas det bara var slemhosta-kräkning även hos er och att ni alla snart är krya igen!
Ha ha fy, i bilen är man ju fast! Och japp; bara hostkräk tack och lov.
Hehe…oj vad det kommer flash back minnen då barnen var små. De är vuxna nu och jag får vilket dag som helst ett barnbarn…helt konstigt att man blir stel av fasa av kräk…så har det alltid varit 🙂 hahaha roligt läsa.
Igenkänningsfaktorn är hög, life as a småbarnsförälder. Hemma kräktes en av killarna mot hallväggen så det rann ner bakom golvlisten, tvingade mannen att bända loss den för att kunna göra rent ordentligt. Hua!
Hehe livet som förälder 🙂
Dessa situationer är både så hysteriska och hemska på en och samma gång! Med min man har vi en deal att jag fixar allt som kommer ur barnen den nedre ändan och han den övre, eftersom jag inte tål kräks och han inte bajs. 🙂 Värre är det dock när man blir nedspydd, vilket jag blivit två jular i rad…
De där småbarnsåren 😉 Krya på er!
Förlåt, men… HAHAHAHAHA….. Exakt detta hände mig härom veckan. Dante (vår yngste son) vaknade med krupp-hosta, när vi var hos vänner en fredagskväll. Jag lyfte upp honom och blir t.o.t.a.l.t nerspydd. Det glamourösa småbarnslivet alltså. Tur vännerna kunde låna ut lite kläder och själva har småbarn = stor förståelse, haha..
Kram i sjukstugan!
Vilka härliga bilder Leo/Buse bjuder på här…hälsa honom att jag diggar/tycker om dem väldigt mycket.
Sedan, Tack för Er läckra ”Hej hälsning i sängen” på Ditt Insta igår.
Men Emma…jag kan riktigt föreställa mig hur det känns…situationen Du hamnar i. Du beskriver/skriver med en sådan härlig humor, så samtidigt som äckelkänslan av spyor som jag också har, så får Du det att bli en mycket komisk beskrivning…ser det framför som en bild för bild i en illustration. Du har otroligt fina egenskaper som både fotograf och författare. Hoppas Ni alla kryar på Er och under den tiden, får ha de så bra det går ❣️
Ljusa Kramar från Ninni.
Din klockrena beskrivning av en man som tappat fattningen….
sååå underbart.
jag har samma typ därhemma själv hahahahhaaa…..
Inte så kul just under tiden kan jag tänka mig men att läsa om det så här i efterhand är just kul! Tack för dagens skratt. 😀
Måste först bara säga: Krya på er allihopa. Hoppas make klarar sig så han kan pyssla om er.
Sen: Hahaha klockren beskrivning. Du kan verkligen få fram känslan med ord. Love it! Den situationen känner nog många föräldrar till. Man vet inte i vilken ende man skall börja.
Fy, kräksjuka är det man går runt och oroar sig för dagligen denna tiden på året. Tur att det inte var något smittsamt! Jag ville passa på och säga att texten på din sida fortfarande är grå. Jag har rensat historiken, såsom du har tipsat om tidigare, men det hjälper bara tillfälligt. Det är bara på din blogg, inte på HoP t x, som också finns på Elsas.
Meeeeeen jag blir TOKIG!
Oh, det där känner jag igen! Tack och lov har det bara hänt en gång men fasar redan för att det lär hända fler… Jag tog mig själv och dottern som var 2 år och gick direkt in i duschen med kläder på. Kändes som allt annat var som att kissa på en skogsbrand.
Det där var det roligaste inlägget jag läst på länge!! Satt och tystskrattade när jag låg och nattade sonen. Slutade med att tårarna rann av återhållen skratt.
Härligt! Själv fick jag ett telefonsamtal idag från dagis – dottern har löss! Så tråååkigt att jag är i Köpenhamn och missar hela kamingen!
Krya på er nu!<3