Ni vet att jag inte har så mycket till övers för det skånska landskapet på vinterhalvåret;
när det är en oändlighet av brunt och grått och brunt igen vart man än tittar. Just den tiden på året är dessa böljande kullar och vidsträckthet inte alls lugnande eller vackra för mig, utan snarare så mycket tvärtom det bara går. Att stå och se ut över blöt åkermark och små fläckar av snö medan det blåser i sidled kan vara några av de värsta vyer jag vet och jag försöker alltid låta bli att titta ut över det där som aldrig tycks ta slut; tittar ner på marken istället eller fäster blicken på en punkt bara en liten bit bort för att inte känna mig så liten eller nästan drunknad i brun, karg kyla.
Men nu!
Nu har det vänt. Nu har vi gått över på den andra halvan av året, den där Skåne är vackert igen. Där kullarnas rundning är mjuka och dimman är mer disig och där det gröna, gula, blåa, vita får ta plats och där det bruna som lämnats kvar är varmt och passar in utan att ta över.
Sen kommer jag nog alltid föredra skogen, så är det. Om jag får välja. För den är vacker året om och blåsten hittar mig inte på samma sätt (mer än när det blir storm) och den ligger liksom i mina celler sen jag som liten flicka spenderat timmar i den varje dag – jag har hoppat över bäckar och letat snok och gjort upp eld och byggt kojor och suttit på mossa; och jag antar att det sitter i. Så många talar om H A V E T och jag kan absolut älska havet, men en insjö med stilla vatten och vassruggar och näckrosor som gädd-draget fastnar i kommer alltid toppa listan för mig. Så är det bara.
Men nu,
nu har det alltså vänt. Skåne är vackert, våren har tagit ett steg innanför dörren, Småland väntar och vi vaknar tidigt på morgnarna av ljuset – alldeles av oss själva. Fåglarna hörs på kvällen, grillen har rullats ut från garaget, vårskorna står framme i hallen och jackan får hänga kvar på sin krok när man ska ut med soporna efter middagen.
Det är så ljuvligt att det inte är klokt.
Åh så härligt!!
Äntligen vänder vädret här i Skåne. Jag älskar vintern, men då ska det vara VINTER inte Skåne-vinter, som det har varit i år. Nu är vår-längtet enormt och äntligen är vi ju där! ♥
Ja Emma, nu möter vi den finaste tiden på året. Jag är en HAVET -beroende person, men även av skogens närhet. Jag har Lyckan att bo med både Hav och Skog i min närhet.
Hoppas att Ni snart kan vara i Er dröm och Du får möta Din längtan. Jag har förståelse för att det är inget roligt i Skåne under vintern.
Ljusa Kramar från Ninni.
Visst är det – men jag tittar längtansfullt på alla underbara vårvinterbilder från fjällen i Sverige eller utländska alper. Där kritvit snö lyser mot en klarblå himmel. Man kan åka skidor och sedan pausa mot en solig vägg. Ljuvligt. Där vill jag gärna vara ett tag.
Äldsta dottern tog sitt pick och pack och flyttade till Skaune för att läsa ett år. Tog nån vecka innan hon glatt meddelade att hon blivit helt Skåne-fierad och vägran flytta hem till Hälsingland igen. I vår familj är vi inga fan av snö och kyla så vad vi gör i Hälsingland är ju en gåta. Hur som, i sommar åker vi ner och hälsar på i en vecka. Hon hyr ett fantastiskt hus i Engelsk stil långt ute på landsbygden. Och här kommer problemet; jag känner mig själv. Jag kommer också vilja ta mitt pick och pack och bli skåning! Jag vet det, hon vet det, och hela familjen vet det. Din beskrivning av ett gråbrunt blåsigt landskap låter som ljuv musik jämfört med 22 minus och snö upp till örsnibbarna.
Agree! Insjö och skog alla gånger framför blåsigt hav 😆
Här blåser det alldeles galet kallt, trodde jag kunde ta fram vårjackan men tji fick jag! Men härligt att det äntligen börjar bli lite grönt 🌿
Kram,
Anneli