Att fylla dagar med allt och ingenting.

Fredag.

Två dagar kvar, men två hela dagar – för vi åker sent på söndag och kommer inte hem förrän på natten mot måndag. Skönt på sätt och vis, för pojkarna lär sova hela resan och jag och mannen kan dra en filt över oss i planet och se på Cell eller Kungens Hologram på datorn med sömn i ögonen.

Vi fyller dagarna med allt och ingenting som sagt;

bara strand och hav och pool och mat och Kids Club som ett välkommet avbrott för Buse när han får lek i kroppen och vill springa tillsammans med en treårig flicka från Sverige som kom igår. På förmiddagarna kämpar han hårt med stenletandet  och bär tunga bumlingar tvärs över stranden för att visa upp dom.

Titta mamma vad jag hittat!

Lille älskade.

Jag läser upp era fina kommentarer under hans inlägg för honom och han fnittrar förnöjt och frågar vem var det? och så berättar jag vad ni heter och så nickar han som om jaha, då vet jag ju vem det är. 

Så nu vill han såklart göra ännu mer blogg, så jag har lovat att när Noah sover middag så ska jag hjälpa honom att fota och skriva och sådär.

Så snart får ni nog se mer från Leo skulle jag tro.

Här har vi suttit någon timme idag, grävt i sanden och vilat på solstolarna och tittat efter fåglar som hoppat mellan grenarna i träden och som Noah tjuter glatt efter och vevar åt med hela armen.

Och nu är vi tillbaka på rummet, Noah ska sova och jag ska hjälpa Buse – men först det där; ett dopp i poolen och några minuter av torkande över en pocketbok med halva kroppen i skuggan.

Två dagar kvar.

På det hinner man mycket.