Att ha firat midsommar deluxe!

– Innehåller en reklamlänk för CountryDreams –

Så vad gjorde vi igår då?

Jo, vi startade med att plocka blommor! Midsommarfirandet vi skulle på var ett sådant där man klädde stången ihop, så alla ombads ta med sig lite blommor och grönt för att få ihop till en stång. Så jag och Noah var ute och letade blommor – grönt hade vi så det räckte och blev över efter att vi fällt två björkar på tomten för att få plats med uppfarten.

Och snart hade vi en hink med sånt som kan vara bra att ha till en midsommarstång.

Så vi bytte om och åkte iväg!

Där går vi; pojkarna och jag.

Dessa fina små grabbar, alltså. Leo var så fab i sin hatt och gula t-shirt, och Noah vill man ju liksom bara äta upp. Det är något speciellt med tvååringar och deras runda små vader och ännu lite rolig gång.

Klänningen jag hade på mig är från Baum och finns HÄR (<– reklamlänk).

Och här firade vi midsommar!

På en hembygdsgård så romantisk att det inte var riktigt klokt. Med spelmän och några folkdräkter och grästak (och en hel del tyskar som nog undrade om vi svenskar var riktigt vettiga sen när det var dags för dans runt stången) och jag blev alldeles lipig av stämningen.

Titta bara!

Stången kläddes…

Och restes!

Det var nog första gången sen jag var barn som jag såg en flaggstång resas. När jag växte upp ute i de Småländska skogarna brukade vi fira midsommar hos de som hade sågverket – där dukades det upp i ladan, och det var dans (riktig pardans alltså, foxtrott och bugg och såntdär ni vet) och jag dansade med varenda gubbe från bygden och var vansinnigt förälskad i sågverksägarens son Urban och DÅ restes stången ihop. Men sen dess har jag nog aldrig sett det.

Men denna då?!

Älskar ihjäl mig på denna kille.

Så var det dans runt stången såklart.

Noah hade lite egen dans kan man säga. Han behöver ingen stång, den.

Vi satt i gräset i danspauserna.

Pojkarna utforskade hembygdsgården, Noah med sin hand tryggt i Buses.

Sen bestämde sig Noah för att han behövde vidga sina vyer, så han gav sig av lite längre iväg.

Hejdå! sa han och vinkade.

Han hämtades hem igen, såklart. En liten herre med snickarbyxor, hatt och snuskig kanin kan man ju inte lämna efter sig.

Och det var vår midsommar, det!

Jag ä l s k a r att vi har möjligheten att ge de här upplevelserna till pojkarna; att kunna visa dom vad jag själv växte upp med och hur midsomrar här i Småland kan vara. Att det finns fält med milsvid utsikt att springa på, att man får höra dragspel och plocka blommor och känna sig trygg och skyddad och egentligen inte veta nånting annat än just det. Ett litet tag till iallafall. Tids nog kommer såklart sorger och världens upp-och-ner-skap drabba även barnen, men så länge det går vill jag att de ska kunna samla värme i bröstet från sånt här. Somrar, minnen, frihet.

Kunde inte bett om en bättre midsommar, helt enkelt.