Nähäpp, nu är det nog dags att ta till antibiotikan ändå.
Verkar som om jag åkt på lunginflammation och att det därför varit så vansinnigt segt att bli frisk – som sagt har jag nu haft feber varje dag sen förra tisdagen och det får man inte mycket gjort på. Jag har inte blivit sämre men inte så mycket bättre heller, bara lite piggare i huvudet, men hostan är ett skämt och näsan så täppt att det enda jag vill är att stå i duschen under varmvatten hela tiden för att lätta upp. Jag har säkerligen legat ner för mycket också, det är som bekant inte så bra för lungorna när man är förkyld, men febern har gjort det mindre lockande att studsa runt om jag inte tvunget behövt så det har helt enkelt blivit så. Men; antibiotika påbörjas idag och så hoppas jag att jag snart kan börja leverera lite mer innehåll till er. Så himla fina ni är med alla era goda råd och krya-på-dig hälsningar förresten! Ibland känns det verkligen som om jag känner er också, många av eras namn känner jag ju igen sen år tillbaka i kommentarsfältet och bara att se namnet på många räcker oftast för att jag ska börja le innan jag läser eftersom jag vet att det kommer komma nåt fint.
På den ljusa sidan? Det är att jag verkar ha skapat den p e r f e k t a gröna färgen till Noahs rum! Alltså perfekta. Det började egentligen när jag höll på med färgen till vardagsrummet, tre gånger var jag inne med min tiolitershink och bröt om och slutresultatet blev något annat – en färg till ett vilsamt, mjukt rum. En färg till Noah helt enkelt. Nu är den ju inte uppe på väggarna ännu så jag ska kanske inte ropa hej för tidigt, men igårkväll behövde jag sträcka på lungorna så jag tejpade klart det som fanns kvar och sen målade jag med pensel längs lister och hörn och sådär (egentligen inte optimalt att göra det innan man faktiskt tänkt måla allt, men extrema situationer kräver extrema åtgärder kände jag) och jag ÄLSKAR färgen. Som nån slags vispad, mjuk, grön-men-icke-grön, varm, omhändertagande nyans. Längtar tills jag kan få visa! Skickade till och med iväg ett desperations-sms till Världens Bästa Hantverkare i helgen och frågade om han hade nån som kunde komma och måla så att jag kunde börja göra klart det där rummet, så himla tråkigt med en ofärdig röra, men det verkar vara tight med tid att få in någon på så kort varsel såklart. Vi får se, kanske kan jag snart göra det själv.
Nu; göra klart ett inlägg till ikväll som jag hoppas ni ska tycka om.
Ses snart igen vänner.
Men kära vän, lunginflammation är ju ingen höjdare! (tänkte just skriva skojar bort, men tänkte att det kan misstolkas – så ändå skriver jag det, men ändå med en förklaring;-))
Lugna gatan, uppassning, choklad (hey, alltid en bra medicin oavsett vilken sjuka man drabbats av – kanske förutom magsjuka då;-))
Krya på sig nu!
Kram Anna
Vet du hatar den, näskannan ;D, men fan va bra det lättar på trycket å salt dödar bakterier oxå, win win, tjohoo!
Sen lite nose oil på det 🙂
Å vila vila vila…
Kram Åsa
Men fy, din stackare alltså.
Hoppas att du blir hjälpt av antibiotikan.
Ser också nu galet mycket fram emot att få se en himla väggfärg jag inte alls har något med att göra men som du i ett knyck lyckades få mig hur nyfiken på som helst… så typiskt dig.
Kram Emmeli
Men snälla du, helt fantastisk som levererar inlägg efter inlägg fastän du är sjuk. Var rädd om dig och jag lovar att vi finns kvar även om du skulle ta hand om dig ordentligt och bara vara tills du är frisk igen! Lunginflammation är inte att leka med.
Krya-kram P
Usch! Så pepp på att se färgen på plats, det förtjänar krigande guldklimpen (syftar till stackarns maratonförkylning inget annat). Kram på er!
Men åh fy! Krya krya. Jag stuentade i att jag var dålig i augusti o fick lunginflammation. Kåvepeninen tog inte så blev snabbt sämre o hamnade på sjukhus. Mykoplasma hade jag fått o kunde knappt andas så fick syrgas o dropp. Fy tusan så se till att bättra dig nu 🙂
Åh, nu fick jag nästan dåligt samvete för att jag inte alltid skriver något ”fint” – men jag är en trogen läsare av din blogg och det är ju alltid något 🙂 Sedan kan jag ju bli nästan arg på dig för att du målar så mycket hela tiden. Jamen, har man själv inte målat om, ens de rum som behöver det, på mer än 10 år, och tycker att ett sådant projekt känns nästan övermäktigt, då blir man ju helt fascinerad av ditt tejpande och målande. Helt galet hur du orkar, framför allt mentalt! Att välja färg, handla, förbereda, plocka undan, måla, styla om rummet… Jag häpnar varje gång! All cred till dig.
Haha men du skriver väl jättefina kommentarer?!