Att ha midsommar, del två.

Väl hemma igen efter midsommarfirande var det några som somnade i soffan …

Och andra som klappade sällskapssjuka hundar.

Och någon som tog ett glas vin och kunde andas ut eftersom lammläggen fortfarande stod kvar i ugnen och inte hade blivit uppätna av vissa hundar (jag tänkte att hundarna nog inte kunde öppna en ugnslucka hur sugna de än var, men man kan bannemig aldrig vara hundra).

Det var per fekt ”stå i köket-väder” eftersom en regnskur precis kom förbi och det inte var sådär varmt att man helst ville vara ute. Jag hade dock gjort misstaget att välja rätter där samtliga skulle vara i ugnen och klara samtidigt vilket är en teknisk omöjlighet, så det var ju inte så smart. Löste sig dock genom att två av rätterna fick bli förrätt och då gick det bättre.

När gästerna sen kom glömde jag helt bort att fota vad vi åt, men det här var iallafall den ena rätten: rostad sötpotatis med mynta och getost! Gott.

Och mamma och hennes kompis sen 40 år tillbaka var ju så söta att det inte var klokt! Jag vill också vara lika fnittrig när jag är över 65.

Och ja, så hade vi det alltså. Åt och pratade och spelade spel och runt tio var småbarnsföräldrarna trötta och behövde gå och lägga sig ha ha. Inga partyråttor här inte. Visst kan jag lägga in en extra växel ibland fortfarande, men bara när jag är nånstans utan barnen och aldrig mer än en kväll i rad. När man var yngre kunde man ju vara vaken i en evighet, sova några få timmar och sen köra en utekväll till; men nu för tiden slocknar jag som en stock senast klockan tio och kan definitivt inte köra nåt mastodontfirande mer än en kväll i rad om jag inte ska vara helt gungig och förstörd som människa efter. Verkligen en del i att vara äldre; mängden sömn man behöver och hur trött man är på kvällarna.

Men nu är den här långhelgen snart slut och vi ska omgruppera för veckan.

Men först; söndag! Så lyxigt med en extra dag.