Att ha gjort Smögen också.

Jamenvisst – det blev Smögen också!

Igår var det mulet på förmiddagen så vi bestämde oss för att åka till Smögen och äta lunch. Lite traditionsenligt kan man säga; minst en tur till Smögen ska man hinna med när man är här. Det är ju så härligt att gå i myllret på Smögenbryggan och kika på alla båtar och inventera utbudet i butikerna och fundera över vilken glass-smak man ska välja i sin bägare sen.

(Klänningen är från Modesto men jag knep den sista tyvärr).

Och så är det ju lika vackert här som överallt på Västkusten.

Allt detta hav och alla dessa båtar och så den där doften av salt och skaldjur som är så typisk för just det här.

Vi blev hungriga och satte oss till bords för att skaldjursfrossa!

Fisk- och skaldjurssoppa tog mannen och jag – helt enastående god!

Leo tog fish n chips, och Noah…

Tja, han har ju snöat in på det här med krabbor så han skulle tvunget ha krabbklor.

Efter maten gick vi lite till, klättrade på stenar och avslutade sen med crepes fulla med oreokakor och glass.

Sen kom solen och vi åkte hem till pappa för att bada mer, få ännu godare mat och ha morfartid. Men mer om det får komma sen, för idag ska vi åka hem (snyft) så nu ska här packas och fixas och njutas ut det sista.

Det är ju förbaskat trist att åka, men det är ju en del av att resa inte sant? Man får njuta av det när det pågår, för allt tar ju slut även om det kommer igen.

Så vi ses lite senare, vänner! Ta hand om er så länge.