Att vara piggare!

Där ligger hon, Haggis, med blöt kall handduk över axlarna och alldeles nyklippt.

Med tanke på värmen kände jag att det var lika bra att klippa ner henne – visst har päls även en svalkande effekt men hon har blivit av med det allra tyngsta och jag ställer ju henne i vilket fall så att det inte är ”korrekt” rent utseendemässigt struntar jag i. Nu ser hon ut som en unghund, är inte lika varm och har börjat piggna på sig en hel del sen veterinärbesöket. Vätskeersättning, hundglass och blötfoder har börjat göra sitt.

Lilla skruttan <3

Värmepumpen jobbar som AC hela dagarna och vi har flyttat ner på kvällarna – som det är för kallt på vintrarna att sova där uppe är det nu för varmt; vi låter pumpen blåsa kyla hela dagen och när det är dags att sova stänger vi den, öppnar fönster på vid gavel och låttet kvällsbrisen svalka vardagsrummet. Det går ju inte att ha något mer på sig än tunna lakan såklart, men det är en enorm temperaturskillnad på uppe och nere; på vinden blir det mer än tropiskt och luften står fullkomligt still. Tänk; om någon månad måste man ha pumpen på värme och kaminen full med ved för att hålla kylan borta? Och när jag ser en tjock tröja i garderoben blir jag nästan förbryllad, som om kroppen undrar när ska jag nånsin ha en sån? Kontrasterna är galna.

J a g är dessvärre inte lika mycket piggare som Haggis; förkylningen sitter som en sten över näsryggen och huvudet dunkar – men det måste vända snart, ingen är ju förkyld i en evighet. Tills det vänder öser jag ner vitlök och ingefära i all vår mat och intalar mig att det nog gör skillnad.

Imorgon ska jag vakna 50% friskare, så det så. Då är det ju faktiskt lördag och allt.