Att ha bott franskt och älskat det.

 

Den här gången när jag var på mässan hyrde jag ju en liten lägenhet på Airbnb istället för att ta in på hotell, och det är en sån skillnad tycker jag. Billigare såklart, men framförallt ger det en större känsla av ”hem” och det tog inte lång tid innan jag kände att jo men jag bor ju här på ett sätt det sällan blir med ett hotellrum.

Jag hade hittat en liten söt tvåa med balkong, och där ser ni utsikten från den balkongen. Det snöade vissa dagar i Paris men försvann lika fort igen, dock blev det aldrig riktigt torrt nog att sitta där på den lilla balkongen invirad i ett täcke och dricka apelsinjuice och skriva som jag hade som bild i mitt huvud. Men det gör inget. Det var ljuvligt ändå.

 

 

Fönstret in i vardagsrummet.

Jag har en särskild kärlek för upplysta fönster när det börjat bli skymning – har lätt att förlora mig i dagdrömmar om vem som bor där inne och om de är lyckliga och vad de gör. Nu var det ju jag som bodde där inne och var lycklig, men ändå.

Det är kanske lite knäppt för många att åka iväg själv några dagar sådär, men jag har alltid haft ett enormt behov av ensamhet, det är min återhämtning, så för mig är det så naturligt på något vis. Jag kan älska att vara social, men efter varje gång jag varit social behöver jag stänga in mig och vara själv och bara tanka kraft genom tystnaden annars mår jag inte bra. Det har jag fått från min pappa; han är precis som jag. Efter intensiva perioder stänger han också ner och går in i sig själv tills han är redo att komma ut igen. Han är en av de få personer jag faktiskt kan vara ensam tillsammans med; vi kan dela vår ensamhet genom att sitta tysta bredvid varann med varsin bok eller framför en serie och inte störas av att den andre är där eftersom vi är på samma lågmälda våglängd då. Jag fungerar absolut bäst rent kreativt när jag fått ett break ett litet tag, då är det som att tända en eld och jag vill skriva, fotografera, skapa saker. Lusten till att vara kreativ kommer tillbaka, det går inte bara på rutin.

Men klart är det lite läskigt också att åka iväg själv sådär? Men så gör man det, och så märker man att det där klarar man ju av alldeles utmärkt och så växer man lite av det. Och jag är väl kanske inte riktigt där att jag skulle våga åka nånstans jag aldrig varit och vara helt bekväm med det, men här vet jag ju gatorna och vet var det finns människor jag känner om jag vill umgås och det gör såklart mycket. Men likväl; ensamhet för mig är en mjuk filt jag behöver svepa in mig i då och då för att må bra på riktigt perioderna emellan.

 

 

Blev välkomnad med en skylt som önskade mig välkommen hem och snittblommor av den gulliga lägenhetsägarinnan. Det här var en såndär lägenhet som väldigt sällan var ledig så jag hade nog en himla tur tror jag.

 

 

Vardagsrummet med en soffa där jag satt på kvällarna i en filt och åt medhavd Hemmakvällsproviant (ja men vi HAR ju det bästa godiset, så lika bra att ta med) och såg på Netflix och drack ett glas vin. Där borta ser man köket, som inte användes sådär jättemycket om jag ska vara ärlig – jag handlade mest ost och bröd och sånt till frukost/kvällssnacks och åt ute eller beställde hem mat på kvällen. Jag var lite för trött för att socialisera efter långa dagar, som jag själv misstänkte att jag skulle bli, men det är ändå en helt fantastisk frihetskänsla att ha rum att röra sig i, ett kylskåp att öppna, en dusch att värma sig i efter promenader i kylan.

 

 

Och åt andra hållet kom man till sovrummet.

 

 

Vackra gamla trägolv, en gammal öppen spis och väldigt franska fönster.

Erkänn; hur fransk känner man sig inte bara genom att titta på bilden?! Tänk då att vakna upp där. Får väl erkänna att jag vaknade upp där ganska många gånger under nätterna då gatan utanför var ganska stökig och jag inte är van vid ljud (hej landsortstjej) men det är smällar man får ta tänker jag.

 

 

Och just det!

Mitt emot balkongen, en våning ner, fanns detta bedårande arrangemang med en liten gångbro. Oklart om det var till en katt? Eller för att kunna vattna blommorna på andra sidan? Hoppas inte det sista. Jag hade aldrig velat balansera där för att komma över, men så är jag ju kanske inte så YOLO i största allmänhet.

Så jo; jag tycker nog absolut man kan hyra en lägenhet istället för att ta in på hotell om man vill ha en känsla av hem och ha en större chans att rå om sig själv på något vis. Går ju att söka efter specifika områden, storlek och allt annat om man nu vill bo nånstans alldeles särskilt på kartan – och det enda som är en nackdel är väl att packningen blir lite större eftersom man får ta med hårfön och sånt man kanske inte annars har med. Schampoo och balsam köpte jag i affären så det behöver man inte släpa med, och handdukar/lakan och så finns alltid. Jag och Jenny och Nelly hyrde ju också en lägenhet en gång när vi var där, och det var fantastiskt att kunna få bo ihop och känna sig mer ”lokal” än på hotell så är ni fler som ska åka och inte stör er på att leva med varann så för guds skull hyr! Det är bara mysigt att gå ut på morgonen och leta upp ett boulangerie och köpa med sig färskt bröd till frukosten istället för att gå ner till en hotellfrukost.

Jo, det här gör jag helt klart om. Fick SÅ mycket gjort där i min ensamhet, så även om det var jobb så var det jobb som gav näring till själen på nåt vis.

Är så glad att jag vågade.

 

Rekommenderade inlägg

5 thoughts on “Att ha bott franskt och älskat det.

  1. Har också ett rätt stort behov av att vara ensam. Säger 3-barnsmamman med en egen företagare till man som jobbat sena kvällar och sällan varit hemma annat än söndagarna när barnen växte upp. Semester 1 vecka varje sommar och då åkte vi iväg och hyrde stuga. Sen var det hem och köra på igen. Därav det stora behovet av ensamhet nu när barnen är stora, antagligen. Jag har svårt med mycket folk, speciellt här hemma. Inte barnen då med respektive, det går jättebra, det är ju på ett annat vis. Ordnat grillparty, födelsedagskalas, osv har vi ju gjort förstås, men rätt som det är får jag överdos av folk och prat och jag går en trappa upp och bara sätter mej en stund och andas. Får jag bara 5 minuter för mig själv så kan jag gå ner igen och prata på. Det känns som att jag måste ordna upp det i huvudet på nåt vis. Få lite tyst och lugnt i några minuter.
    Sen att vara helt ensam är ju underbart. Bara över ett dygn då jag kan läsa, titta på det jag vill på Netflix, äta vad jag vill alldeles själv. Händer inte alls ofta men jag njuter varje gång.

  2. Åh älskar också att vara ensam 🙂 bästa som finns. Brukar åka ut till landet 1 el 2 veckor på sommaren utan sambo. Kan sitta och tomglo i flera timmar med en kopp kaffe på trappen.
    Det längsta jag åkt själv var Kenya, då undrade några om det var en fnurra på tråden hahha, nej, är bara ensamvarg. Gick till en kvinna som spår och föreläser om bla charkran i kroppen. Hon sa efter att ha kollat min födelsedata att ojojoj, det här e inte lätt. Vadå? sa jag. Jo, du älskar att stå i centrum och du har ett ännu större behov av ensamhet, det kan vara svårt att få ihop. Å jag grät när jag gick därifrån. Äntligen slapp jag känna mig som en udda fågel. Det är bara så jag är 🙂
    Kram
    Ps Du har säkert sett den eller tipsat om den, men kolla serien Hemma igen på svt play. Löve it!

  3. Hej,
    Önskar hyra just den med mina Vänninor. Vill du dela med Dig vad just denna lägenheten heter?
    Tusen tack🌺

    1. Hej! Sök på hel lägenhet 1 säng i Montmartre så hittar du den om den är ledig. Skulle dock inte rekommendera att vara fler än 2 – finns bara en säng.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *