Att fira en Bandit, del två.

 

Och så gick vi vidare!

Efter en lunch och lite champagne och alldeles för mycket skrattande gick vi vidare till destination nummer två. Japp – vi skulle till Johan! Såklart! Det var dags att ge Banditen en makeover inför sommaren, och det finns ju ingen bättre present än att få bli omhändertagen av någon i flera timmar eller hur?

 

 

Det utvärderades, pratades och visades Pinterest-bilder!

De kom fram till att Banditen ville bli kallare i håret, klippa upp det lite och ljusa upp botten. Lät som en bra plan.

Under tiden:

 

 

Blev det lite mer bubbel, och lite choklad för choklad sitter aldrig fel.

 

 

Såhär ser det ut mest hela tiden faktiskt.

Jag vet att några blir upprörda och tycker att så där kul har faktiskt ingen som du skriver att ni har men det har vi nog? Det skrattas från hjärtat flera gånger i timmen och oftast så att det är svårt att få luft, och även om vi såklart även pratar allvar och ibland är ledsna eftersom livet inte alltid är ett gapflabb rakt igenom så lyckas vi på något sätt alltid ändå sluta med just skratt. De är så ROLIGA de här kvinnorna; det är bara så. Inga man bör träffa direkt efter en förlossning om vi säger så, eftersom det finns risk för vissa inkontinenseffekter.

 

 

Finn var mönsterbebis och vansinnigt lycklig mest hela tiden.

 

 

Och där är jag, ja! Hej hej. Mitt hår börjar bli långt nu och det är kanske planen? Det får växa lite till så ser vi vad jag gör med det framöver. Börjar längta efter lugg igen såklart men har inte sugit klart på den karamellen ännu.

 

 

Under tiden Nicole satt med färg i håret blev det tydligen allmän ”gör om mig”-dag, för hux flux satt Nelly i Johans stol och försökte reparera en hårkris som en  annan frisör skapat veckan innan. Det hade inte gått så bra kan vi säga, och nu fick Johan försöka rädda upp det som gick.

Det blev mycket, mycket bättre.

 

 

Och vi bestämde att vi saknade Jennys gardinlugg, så helt plötsligt satt även HON i en frisörstol och Omar avbröt sin lunch för att fixa lugg. Hur snällt?

Den enda som inte gjorde något var jag; för jag hade ju varit hos Johan i förra veckan och fixat utväxten redan så det fanns liksom ingen room for improvment på mig så att säga.

 

 

Lugg tillbaka, Jenny nöjd!

 

 

Ja, och så åt vi möjligtvis lite bakelser från bageriet också.

Så hur blev Banditen i håret då?

 

 

Tadaaaaa!

Alldeles kall och glansig och sommarredo! Så FANTASTISKT fin blond färg tycker jag?! Kan ju tyvärr aldrig bli sådär ljus själv, men lite avis får man ju lov att va. Särskilt på Banditen eftersom hennes ögon poppar som bara den mot det kalla och man får Game of Thrones-vibbar när man ser den färgen mot hennes mörka ögonbryn.

Ja, och sen var pamperingsessionen över och Banditen hade väldigt ont såklart, så istället för att springa på pedikyr gick vi för att äta middag på det italienska stället mittemot Hansa.

 

 

Jag tog en carbonara!

Jag tror att de möjligtvis trodde att vi var typ matkritiker eller något, för jag har aldrig nånsin fått så bra service som där? En snabb blick på kameran som hängde över min axel och sen kändes det som röda-mattan-behandling hela vägen; min carbonara slets till och med ur händerna på servitören för att skickas ner i köket igen – tydligen hade de glömt något? Ägget kanske? Oavsett; märkligt men väldigt trevligt såklart.

 

 

Samtalen fortsatte …

 

 

Och det visade sig att Jenny äter pizza på ett fruktansvärt oroväckande sätt?!

Sådär kan man ju inte göra? Ett; äta den med kniv och gaffel och två; äta den inifrån och ut? Jag och Banditen blev mycket illa till mods och Banditen gjorde till och med en omröstning på Instagram om huruvida detta var acceptabelt eller inte, och tydligen visar det sig att ca 22% tycker att detta är ett hälsosamt och normalt sätt att inmundiga sin pizza på? Ur led är världen.

Men ja; det var den fredagen det! En hel dag bara för Banditen, där jag hoppas hon fick känna hur älskad hon är av oss allihop.

 

14 kommentarer till “Att fira en Bandit, del två.

  1. Grattis fina Nicole! Hårfärgen blev fantastisk. =)

    Jag äter alltid pizza så. Kanterna är ju inte godast, tänker jag.

  2. Hahaha…jag äter alltid pizza så för att inte riskera att inte orka äta upp allt det göttiga liksom. När man ätit upp det i mitten och fortfarande är hungrig då kan man kalasa även på kanterna… =)

    1. Exakt – detta är det helt korrekta sättet att äta pizza på, inklusive att använda kniv och gaffel. Förutom om man orkar äta kanterna. De äts isåfall med fördel med händerna.

  3. Nej nej nej! Så mycket fint i inlägget men det som först måste kommenteras är pizzan. Man äter INTE pizza så! Det går inte att lita på såna människor. Pizza ska skäras i trianglar och därefter ätas inifrån och ut. Kanterna kan lämnas om man är orolig för att inte orka äta upp.

    Ps. Jag gillar inte pizza och äter det alltså inte på något sätt. Mig kan man mao inte lita på alls 😉

    1. Helt med dig! Skärs i trianglar, äts för hand inifrån och ut, lämnar kanterna 🙂 🙂

  4. Ni härliga kvinnor ♥️♥️♥️♥️ o liten kille Finn ♥️ !
    Vilken Dag och Kärlek till en ♥️:e Vän som Ni Älskar…
    Att glädjen och skratten inte skulle komma inifrån, ser jag som förvånansvärt…Era ansikten och kroppsspråk talar tydligt, (Även från tidigare inlägg med bilder).
    Att få skratta så att det är risk för tillfällig inkontinens…det är gott för kropp och själ 😍.
    I förra veckan hade jag en fikastund med en kär vän och vi talade om livets svåra…avslutade kvällen med glädje och skrattade så vi höll på att hamna under bordet…det är så frigörande och skönt. Till och med så att personalen på restaurangen blev smittad av vårt skratt, så de skrattade med eller åt oss…hur som…att dela livets olika känslor med sina vänner är en gåva.
    Nicole…vilken fin makeover och inte illa att vara i händerna hos en sådan het snygging 😘.
    Varm Ljus Kram och Tack för att Du/Ni delade med Er av en sådan härlig Dag ♥️💖 !

  5. Vilka fina vänner ni är!! Är det något jag saknar och önskar jag hade i livet så är det såna vänner som man bara kan asgarva med och ha skoj med.. verkligen avundsjuk! Det är få förunnat, så ta hand om varandra ❤

  6. Woow vad fint banditens hår blev!
    Jag har aldrig ätit pizza inifrån och ut, en kanske skulle prova!? 😉

  7. Ursnygg i håret! N verkar så härliga och fina å visst fanken kan man ha sådär jäkla kul med vänner! Va bittert att ngn säger ngt annat? Jag har flera st, inget gäng, men spridda skurar 😉
    Å jag äter pizza på precis samma sätt som Jenny 🙂 ibland gör jag trekanter och äter inifrån och ut hihi.
    Stackars Banditen…fy fan för att ha smärta jämt..usch..

  8. Vilket härligt gäng!

    Jag gör som Kerstin, inifrån och ut med bestick. Om en orkar äta kanterna, så blir det med händerna.

    En tar ju det gottigaste först!

  9. Jag tror att det är ett västgötefenomen? Var inte Jenny från Karlsborg? Min man är från Hjo, äter precis likadant och är smärtsamt övertygad om att gyrospizzan härstammar från Västergötland och att ingen, och då menar jag INGEN, kan göra gyrospizzan bättre än i hans hemtrakter!

Lämna ett svar till Kerstin Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rekommenderade inlägg