När man är sommarbarn blir man väldigt smutsig, det vet ju alla. Så varje kväll varvas det ner med ett bad, för att skölja bort det som samlats på under dagen. Inte klokt hur någon så liten kan bli så skitig?! Lite avundsjuk är jag allt. Känns ju ändå som et tecken på att det har varit livat.
Min bebis <3
Som inte alls är bebis, jag vet. Jag är inte din bebis mamma! säger han skrattande. Jag är fyra år.
Han kan vara sjutton år om han så vill; kommer fortfarande vara min bebis.
Och överallt efteråt;
spår efter att ha sjunkit ner i varmt vatten, blåst bubblor och vilat kroppen.
Så små saker, men ändå de största på något vis.
Hej Emma!
Men oj vad du berör mig, vi är i samma årgång förstår vad du känner för dina barn. Mina barn är 9 och 11 år börjar vara lite större men man är alltid mamma till dem. Tusen tack för en underbar blogg! Kram Caroline i Piteå.
Vilken underbar text om något vardagligt som ändå är alldeles fantastiskt.