Att ta badpaus.

Det absolut bästa som finns är att ta en paus för bad på någon av de badplatser som finns här omkring.

Den här, på bilden, har inte världens bästa botten men där får hundarna vara med och då blir det ju av sig själv lite extra kul – för klart att det blir varmt även för de fyrfota och då måste de också få möjlighet att svalka sig ibland. Då kan man gå i lite dyig botten en bit, det gör inte så mycket.

Har man vatten och hundvänner har man ju allt man behöver.

Spöket har dock bråttom upp igen haha.

… För att skaka av sig.

Det är ju så olika det där vad man tycker om att bada i insjö? En del tycker det är superläbbigt med lövig botten och att man inte kan se genom vattnet, andra bryr sig inte alls. För mig är insjö något så naturligt att jag inte tänker på att vattnet inte är klart eller att man i vissa sjöar blir alldeles brun på vartenda litet fjun på kroppen när man klivit upp; jag har liksom badat i insjö sen jag var barn, har cuýklat kilometervis till badstränder som tonåring och spenderat timmar på en brygga med vänner. Och det blir väl så; det man är van med är inga konstigheter. Hav har jag inte alls badat lika mycket i om man jämför och det är nog därför jag är lite skeptisk till just hav; har respekt för vågor och strömmar och maneter och allt det där andra en insjö inte innehåller.

Men jaja; här badas det!

Både för fyrbenta och tvåbenta.