Att ha regnväder.

 

Där är Noah. Som vanligt.

Ute bland odlingslådorna (som blivit så vansinnigt vildvuxna, som vanligt) och roar sig själv med något som bara han vet. Förmodligen letar han grodor? Det är en höjdarsyssla när det regnat; att genomsöka hela tomten efter paddor eller grodor och sen förtjust ropa jag har hittat en skogsgroda! när turen är på hans sida.

 

 

Ja nu är värmen inte mer än ett minne nästan? Strandtid på morgonen är det knappast aktuellt för iallafall, men vem vet – kanske får vi en såndär brittsommar när vi alla redan börjat köpa stickade tröjor och tagit fram höstkappan och muttrar över att värmen kommer tillbaka när det faktiskt ska vara höst nu och inget annat. Aldrig blir vi nöjda, haha. Det är väl så att vara människa. Och lite så har vi ju fått det redan med den där värmevågen som smällde till och nu ebbat bort igen (fast på nåt vänster kan det gå från totalt ösregn på morgonen till stekande hett runt lunch).

Men, den traditionella semestern är slut och jag drar ut på den i den mån det går; håller halvdagar eller jobbar på kvällen istället. Ännu är jag inte redo att släppa barnen 100% till förskola och fritids, det andra får vänta en stund. Tids nog har jag inte valet i vilket fall utan måste anpassa arbetstiden efter andra och då kommer jag vara glad för att jag tog möjligheten när den fanns.

Regn alltså? Ja ja.

Det får väl komma då.

 

Rekommenderade inlägg

6 thoughts on “Att ha regnväder.

  1. Läste ett gammalt inlägg om när Spöket kom till er. Du skrev att hon var rädd för det mesta. Jag har också en rädd/blyg 5-månaders valp. Det är framför allt människor som kommer fram mot henne som hon är rädd för. Försöker med social träning men tänkte att du kanske har nåt bra tips till en rätt så nybliven hundägare. Sen är det alltid roligt med inlägg om hundar överlag så slänger in en önskan om det på samma gång. Håller du på med utställning, tränar du att spåra eller nån annan aktivitet med dina hundar?

    1. Hej Emma!

      Ja, Spöket var riktigt hysteriskt rädd för a l l t, på den nivån att det inte var läge att pressa henne. Jag lät henne helt enkelt va, gav henne ingen uppmärksamhet när hon blev rädd för att inte förstärka det, utan lät henne ta sin tid och berättade för alla som kom på besök att bara ignorera henne. Tids nog blev hon mer och mer kavat och nu är det en helt annan hund. Sen att det tog tre månader innan mannen ens kunde röra henne spelar mindre roll tycker jag, man har ju ingen brådska och vissa individer behöver ta det i sin takt för att få en mer grundmurad trygghet.

      Eftersom jag har vinthundar kör jag inte spår etc, det ligger liksom inte i deras natur. Mina får istället rejäla löpa-fritt-rundor vilket är vad de behöver 🙂 Utställningar höll jag på med massor innan jag fick barn men nu är det inte viktigt, ska inte avla på nån av mina ändå. Men vem vet, när barnen blir större tar jag kanske upp det igen.

      1. Tack för tipset, ska testa att besökare får ignorera henne och låta henne ta tid på sig att bli trygg. Härligt det där med att få löpa fritt.

  2. Haha ja vi klagar alltid över vädret. Men du har rätt, vi ha haft afrikanskt väder. Trevligt att Noah inte kan stoppas av regnet. 😍💦☔️ Vi har en Weimaraner. Bolle är som Spöket, han går inte till andra människor. Vårt besök måste ignorera honom, någon gång kommer han ut och säger hej och lämnar igen.
    Jag älskar det när djur har sin egen vilja.

    Ha superfin helg 🙋‍♀️☀️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *