Trots att sommarens skördetid är förbi så innebär det inte att själva skördetiden är förbi –
jag blir alltid helt amazed när vi kommer tillbaka några veckor efter att semestern har slutat och odlingslådorna fortfarande levererar? Egentligen är det väl självklart, men i mitt huvud är det ändå så att skörd får man på själva högsommaren och sen på hösten så dör allt. Visst är odlingslådorna lite skabbiga nu, mycket av kryddorna har börjat ge upp, men tomaterna har äntligen börjat leverera (de tomater Noah sått upp från frön på förskolan, liksom lite extra fint då) och det kämpas fortfarande tappert i den lådan med nya jordgubbsplantor som sattes i år.
För övrigt en väldigt smart grej? De gamla jordgubbsplantorna gav oss jordgubbar från början av juli och när de slutat producera tog de nya vid. På så sätt har vi haft jordgubbar mer eller mindre hela sommaren.
Noahs favoritplats, som ni vet. Han älskar det lilla utrymmet och hittas där 99% av tiden.
Det är dags för ett sista ryck bland ogräset, visst, men vad rik man är ändå? Kan inte hjälpa att tänka att vi kunde BO här och leva på det odlingslådorna ger ett bra tag framöver – såklart inte e n b a r t för kryddor och tomater och jordgubbar räknas kanske inte som en fullskalig kost men ändå. Sen vet jag ju att det inte går att bo här under vinterhalvåret om man inte har en extrem dragning till fem lager kläder och rök från munnen inomhus, men det hindrar såklart inte tankarna från att löpa fritt. Fantisera kan man ju alltid, realistiskt eller ej.
(Och sen hade jag inte velat ha detta som ett permanent hem, är rädd för att lite av den magiska känslan skulle försvinna då, men visst är jag sugen på ett liv i de småländska skogarna – kanske bara aningen mer vinterbonat. Men det finns en tid för allt, och just nu är den tiden Ystad med barnens skolor och sådär – men sen vet man ju faktiskt aldrig vad som händer).
Drömma får man lova att göra, inte sant?
Drömma måste man! Vi bor ju mitt i den småländska skogen, fantastiskt skönt. Men skulle gärna vilja bo neråt dina trakter ngn gång, att ha nära till havet. Tror aldrig det blir så, får njuta av havet och Skåne när vi hyr stuga där på sommaren.
Ha en skön lördag!
Klart man måste få drömma… men det är som du säger att magin kanske skulle försvinna om det blev en vardag på stället där man kan få andas ut och får ro. Kram //Tina
Det får man! Jag kommer aldrig ge upp drömmmen om ett liv på landet, även om det med åren gått mer från en gård med häst och andra djur, till en stuga i skogen eller på fjället. Det skulle såklart inte funka med någons jobb eller skola, eller barnens sportaktiviteter. Men drömma kan man, så det gör jag.