I skogen bakom Drömmen (ni ser uthusets baksida där) har Leo och Noah byggt upp en egen liten värld, precis som jag gjorde när jag var i deras ålder. Vi har ställt en stege åt killarna över staketet så att de kan klättra ut och in, och när vi är här så försvinner de ut där på baksidan och leker i timmar – öppnar man fönstret kan man höra dom prata och ibland kommer de inrusande för att berätta att de sett en älg eller en lila svamp eller någonting annat Mycket Spännande.
En koja har det blivit, som MommoGöran hjälpt till att bygga.
Och stigar och små vägar de bara själva vet om.
Och en gigantisk myrstack med broar till!
Det är så himla märkligt, fast på ett bra sätt, att se de där två där ute i skogen och påminnas så mycket om hur man själv kunde vara ensam i timmar bland löv och barrskog och små bäckar innan man kom hem för att äta; på den tiden var man ju inte ens rädd för allt det man är nu som vuxen (mördare/gå vilse/you name it) utan njöt bara till fullo utan en tanke på det svarta som också är världen.
Jäklar vad jag hoppas att de får ha den förmågan kvar, ett litet tag till.
Mysigt❤å det är alltid lika trevligt för mig att titta in hos Er. Här är det så behagligt och vackert, du skriver med positivitet och framtids tro som bara du kan å jag får drömma mig bort om så bara för en stund/ ha det gott kram Mia
Så underbart det låter, jag älskar skog! Och tack för inspiration till att tvinga ut mina egna barn i skogen vid vår stuga. Det är mycket bad på sommaren, en del fotboll på gräsmattan och kanske lite fiske, men skogen går de inte ofta upp till.
Wow de gamla träden ser så snyggt, ganska spöklikt ut. Ser ut som om de börjar springa varje ögonblick. Hej ett myrstack, jag älskade att titta på den. Ja, tiderna förändras. Så sorglös som vi en gång var, kommer aldrig tillbaka igen
Tack för det fina intrycket. ❤️