Att ha pepparkaksbakat!

Ja men vad händer här?

Jo typ det bästa man kan göra den här tiden på året; pepparkaksbak! Halvfuskande sådan såklart; vi köper degen färdig (den är ju för övrigt godare obakad) men resten får pojkarna sköta. Så det kavlas och stansas ut och dekoreras, och så äts ungefär två tredjedelar upp innan de hamnar på en plåt ens.

Men oavsett; bästa jag vet. Att sätta igång julmusik, starta spisen och sen bara vänta på den där doften av nygräddade pepparkakor – mmmm.

Och vackra blir de såklart.

Tjocka, halvt ogräddade eller övergräddade, klumpiga och med utflytande kanter och kladdig kristyr är de dom absolut vackraste pepparkakor jag vet. Och goda för den delen, även om degen är bäst. Pojkarna dekorerade varendaste en och sen tog de med sig alla på ett fat in till vardagsrummet och kröp upp i samma fåtölj och åt hela lasset framför Kalle och Chokladfabriken, och då vet man ju att själen mår bra.

Jag läste nånstans att man ska äta saker som får själen att vilja stanna kvar i kroppen och jag tror absolut att pojkbakade pepparkakor tillhör den kategorin.

Så nu gör vi det här så ofta vi bara kan, tänker jag.