Jag vet inte om det syns på de här bilderna men det är s t o r m i Skåne – konstant storm känns det som? Först kom det en som ställde in alla tågen samma dag som jag skulle ha lanseringen jag jobbat för på jobbet sen i november (stressnivån på den var ganska hög kan jag säga) och jag var tvungen att åka in till Malmö redan en dag tidigare annars skulle jag inte kommit till jobbet, och sen kom det en till och sen kom det en till och ja – det stormar mest hela tiden? Ingen snöflinga än så länge så jag börjar undra om det kanske inte blir nån vinter alls i år, men det är ju egentligen strunt samma. Huvudsaken är att tågen går och att alla kan komma till jobbet och att jag slutar varva upp mig själv så förfärligt över saker jag inte kan påverka.
Ni var många som ville att jag skulle utveckla det där med att jag vägrar köra in i parkeringshus, haha. Det är ingenting annat än ren obekvämhet med att köra fordon i trånga utrymmen, jag tror inte jag har gjort ett trångt parkeringshus sen jag fick körkort i slutet av 90-talet så jag har inte så mycket träning. Jag kan köra in i öppna parkeringshus eller vad jag ska säga; såna som bara är på en våning? Men om jag ska behöva serpentinköra i smala gångar och med lågt tak och sen försöka klämma in min bil mellan en stolpe och en annan bil så tvärvägrar jag bara. Blir inget med det. Få saker ger mig ångest nu för tiden men att köra i trånga parkeringshus eller i en storstad jag inte varit i förr är två av de sakerna; jag blir så hypervaksam och stressad att det helt enkelt inte är värt det. Det kan andra hålla på med. Jag parkerar på öppna parkeringar eller i parkeringshus utan våningsplan och så är det med det.
Är det bara jag? Ingen av er som får adrenalinpåslag av vissa grejer? Sen jag födde barn har jag blivit mycket modigare och brukar mumla herregud Emma du har FÖTT BARN – ingenting är värre än det som en slags självlugnande och det funkar fint. Man får hålla sig själv i handen ibland, och ibland får man vara okej med att undvika parkeringshus.
Ja. Det var min förklaring det. Hoppas ni förstår lite bättre.
Absolut inga trånga parkeringshus , så hellre en rask promenad från en öppen parkering. Vardagsmotion kallas det 🙂
Hahhah, jag kan känna igen känslan i nya moderna parkeringshus. Det är som små labyrinter, trångt, men jag kan parkera i det…men det kan låta lite från mig när jag gör det. Som typ-åååååååiiiiiiiihhhhhha ha!
Jag gillar inte att köra i stan på ett sätt, ofta när jag ska ha koll på GPS och trafik samtidigt, hemskt. Men å andra sidan går allt så långsamt i stan så det känns ju alltid ok iaf.
Fast det som tar priset av allt är när jag åker till landet i Norrtälje. 1+2 filig väg. Alltså, när det är mörkt. Tycker inte det finns något att väja på på 1: an, och det går i 100-110, å det ska hetsas bakom. Då kan jag nästan få yrsel och tunnelseende. Så, jag ser till att åka när det är ljust 😉
Usch..
Hatar också parkeringshus av det ”snittet” som du beskriver. Åker heller aldrig in i sådana, men det finns ett nybyggt parkeringshus som är bygd i luftig spiralform och med stora parkeringsfickor! Halleluja för det, då det känns som att parkera ute! 🙂
Alltså i vår stad, inte allmänt bara sådär Ha,ha!
Absolut jag är likadan, jag ha vissa saker som ger mer adrenalin likaså vissa saker som väcker obehag på andra saker
Håller absolut med, gillar inte parkeringshus. Men värst är gamla parkeringshus för de kan vara så sjukt trånga och ha stolpar på ”fel” ställen… 😉 Och gillar inte heller att köra bil i städer där jag inte hittar. Det gör mig såå stressad.
Jag kände precis samma sak för parkeringshus! Sen skilde jag mig och bestämde mig för att visa alla – främst mig själv – att ”jag kan!” Har faktiskt inte längre några problem med P-hus, har t.om backat ur ett en gång 😀 fast det är en annan historia 🙂
Har inga problem med parkeringshus, men skrattade åt ”Herregud Emma, du har ju fött barn”. Har sagt samma till mig själv några gånger ”Herregud Fanny, du har ju ändå fött barn”, men så inser jag att jag var inte bra på det heller, eftersom det blev snitt med barn nr 2. Tänker mer nuförtiden ”Ingen är gjord för att föda barn, det finns bättre alternativ”. Men jag är sjukt modig och bra på mycket annat, så det jämnar väl ut sig tänker jag, hahaha. ♥
Att bli snittad är väl heller ingen Walk in the park…tycker jag. Tiden efter är inte så bara heller, ont, sårläkning, avskurna muskler i magen, ingen hållning…
Prova att ta körkort vid 45 …. dödsångest deluxe !! Jag vägrar parkeringshus, trånga parkeringsfickor men parkeringshus på ett plan (markplan på Emporia t ex) går bra och nu 3 år senare ääääälskar jag att köra bil 😉
Jag minns en väninna som kom hem till mig glädjestrålande och utbrast -”Jag har fickparkerat!”. Jag rusar fram till fönstret, för att se denna stora händelse eftersom jag vet att hon konstant vägrat fickparkera sedan hon skaffade körkort, och för att gratulera henne, men bryter ihop av skratt när jag ser att man kan parkera minst två bilar framför såväl som bakom hennes lilla bil. 🙂