Att ha vardagspics.

Hur kan det se ut en helt ostylad vardag här hemma, när jag försöker sköta ett heltidsjobb och samtidigt ha snuvig Noah hemma? Jo, lite såhär.

Köksbordet agerar arbetsplats och pysselstation samtidigt, struntar högaktningsfullt i att det är pärlor och instruktionspapper prick överallt så länge Noah är sysselsatt nog att låta mig jobba hjälpligt iallafall. Det är ju en ganska stor skillnad om man ser på Leos ålder och Noahs; Leo ser man ju inte ens på en hel dag när han är hemma – Noah kan sysselsätta sig själv en timme eller två, sen kommer han gärna och vill att man ska vara med eller iallafall peka honom i nån annan riktning. Och själv dras jag mellan saker jag faktiskt MÅSTE göra och det dåliga samvetet över att inte kunna vara 100% närvarande. För han är ju inte sjuk så det är inte vab, utan jag arbetar hemifrån och han ska inte gå till förskolan med minsta förkylningssymptom oavsett hur pigg han är så då får han och jag liksom köra teamwork, då.

Så vi pärlar!

Jag har, i likhet med många av er kan jag tänka, gjort en storbeställning från Panduro inför dagar som dessa – så jag har en låda med pysselhan ännu inte sett stående i förrådet. Så går jag ut och hämtar en pärlplatta eller ett par stenpennor eller vad som helst var fjärde timme ungefär och så är alla nöjda och glada. Hama-pärlor är verkligen en räddning dessa dagar; särskilt de stora versionerna.

De små tenderar sluta med att jag sitter i möte och pärlar en bläckfisk samtidigt, så kan det går.