Att fylla på skogsbehovet igen.

 

Leo är på utomhuskalas med en liten grupp barn, solen strålar från vårhimmel och vi har alla vaknat tidigt – så vad gör man? Man stoppar in Noah i bilen och kör ut till Sandskogen för att vandra på mjuk mossa en stund, leta efter grodor och få den värsta skogsklådan stillad.

Jag ska hitta kantareller! gastar Noah glatt och ger sig iväg, och jag har inte hjärta att berätta att det nog dröjer ett tag innan just kantareller poppar upp. Vill han leta svamp är det klart att han ska göra det.

 

 

Ah <3

Stillhet och grönska och silande solljus. Bästa meditationen man kan få! Hade såklart gärna haft en insjö och ett fiskespö också, men det kommer ju. Förresten; är det någon av er som fiskar? Jag har ju det i blodet; kan inte komma ihåg att jag gjorde någonting annat efter att vi flyttade till Småland när jag var 7-8 år. Det är en så stor del av min barndom; min bror och jag, grannpojken och jag, mamma och jag – alla dessa timmar på en sjö, dessa hala gäddor och skramlande fiskelådor. Bäst var det att stå vid broarna vid Väglasjön där vattnet strömmade liten; där fick man de finaste abborrarna om man bara hade tålamod. Och det hade man. Och att hyra båt från nån av stugorna såklart; en hel dag hyrde man och rodde ut fast vi bara var tolv – det fanns ingen oro eller rädsla över att släppa tolvåringar ut på sjön; vi var ju så vana. Cyklade till sjön, hyrde båt, rodde ut, och kom hem 8-10 timmar senare nöjda och glada.

 

 

Det var i och för sig en himla massa saker man gjorde som ung som jag ALDRIG skulle göra idag, eller låta mina pojkar göra? Som att lifta, eller åka kundvagn en halv mil längs skogsvägar och annan galenskap. Ett under att man ens lever om jag tänker efter, men tänker också att det var lite annorlunda då? Även om det inte var JÄTTElänge sen? Känns som om det trots allt var mer skyddat på 80- och 90-talet än vad det är nu, även om det på ett sätt känns som igår.

Men iallafall;

Sandskogen finns där och upplåter skog åt oss som längtar. Ta en söndagspromenad om du är i närheten, vetja! Som meditation, minst.

 

Rekommenderade inlägg

6 kommentarer till “Att fylla på skogsbehovet igen.

  1. Jag och min man hade en av våra bästa dejter i en fiskebåt, strålandes kvällssol, en stilla sjö och fina fiskar som nappade =)

    Fick en Gös på närmare 4 kg som vi åkte hem och tillredde med tillbehör från grönsakslandet, de bästa jag ätit!

  2. Har du läst Ålevangeliet? Håller på att läsa den nu, den väcker mycket minnen från när jag var med min pappa och fiskade i ”vår” nordskånska å…

  3. Du skriver verkligen så att det berör och för mig är det ofta som ”mat för själen” på något sätt. Jag tänker att om du skulle ha inspiration till att skriva en bok så skulle den säkert gripa tag i mig på ett sätt som bara vissa böcker gör.

  4. Hej Emma!
    Jaa, jag älskar att fiska. Känslan när man gjort det perfekta kastet är svårslagen. Jag fiskade inte som barn men som nybliven smålänning har jag nu både lagt nät, fiskat med kastspö och lagt/tagit upp kräftburar. Älskar det, trots att jag är 40 och bott större delen av livet i storstan.
    Vi har skog och sjöar utanför dörren och det är ofelbar ”medicin” att gå ut en stund i skogen eller med båten. Man kan inte vara deppig eller ha högt blodtryck, då känns det som. Jag läste om en kvinna som som sa att hon brukade låtsas (hon var över 50 och helt normal:) ) att hon var med i en ”feel good film” och lite så är det när jag kliver omkring i gummistövlar bland höns, ankor och får. Lammen är overkligt söta, som tagna ur en Lambi reklam. Så trots att världen är smått overklig så försöker jag njuta av det som ändå är positivt. Tycker väldigt mycket om din blogg, trots att jag får lite hemlängtan efter Skåne. Vi har ett besvärligt odlingsklimat och rosor och annat trivs bara inte här men hade en enorm odling av luktärtor förra sommaren som jag var lite stolt över…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *