Att ha en liten, stor kärlek.

 

Alltså, detta LILLA KNYTTE!

Jag får inte nog av pojkpussar och pojkkramar! Jag vet att det kommer försvinna en period, i det där mellanlandet mellan lite för stor och stor nog att göra det igen, så jag njuter så mycket jag bara kan av att jag har två killar som än så länge faktiskt vill hänga med mamma. Inte för att de måste längre, inte för att de är beroende av det för att överleva på det sätt som när de var bebisar, utan för att de v i l l. Det är den häftigaste känslan i världen tror jag? Att de har valet, och väljer.

Men med att växa upp kommer ju andra saker också, såklart.

Som att somrarna krymper. Tidigare har ju våra somrar kunnat pågår från slutet av april till i augusti. Först med Leo när han var liten och utan skolplikt, sen med Noah. Det har liksom varit jag och Noah som sagt äh nu skiter vi i det och kört till Småland och bosatt oss där så länge vi bara ville, eftersom vi varken haft skolplikt eller tider att passa. Med mig som anställd igen krymper såklart tidsmöjligheten och med Noah som snart går in i skolplikt så kommer det fönstret inte finnas länge till. Jag har ju sex veckor semester som jag tänkte använda för just detta även i år om möjligheten finns, men det blir på något vis den sista säsongen? Och det är en sorg i det också, ungefär på samma sätt som det är en sorg när barnet börjar på förskolan eller när de börjar sova borta hos vänner, vara iväg på äventyr och för eller senare flytta ut. Men så är det ju. De utvecklas. Det enda vi kan göra är att försöka hänga med.

Så jag försöka vila i ett än så länge och inte tänka för mycket på sen. Än så länge har jag två pojkar som vill och väljer, än så länge är de våra.

Sen får vi ta sen, på nåt vis.

Rekommenderade inlägg

9 kommentarer till “Att ha en liten, stor kärlek.

  1. Vet precis hur du menar… Vi har våra pojkar till låns och det är viktigt att påminnas om det ibland när man nästan känner sig kvävd.. Kram från annan pojkmamma!

  2. Njut för det är som du säger det kommer en tid då dom tittar på en bara VA kram jamen jag måste ut NU!
    Fast dom brukar alltid sucka och ge mig en kram.
    Och min minsta lille son fyller 45 år i dag och han är min lille påg i all fall.

  3. Njut av den underbara tiden så länge är så gullig 😘
    Även om Noah går i skolan någon gång kommer kramarna inte att bli mindre. Jag är 100% säker. Dina pojkar kommer alltid att krama dig i tankar, i den verkliga världen. Alla förändras under livet, men kärleken till mamma kommer aldrig att förändras.

    Var sann mot dig själv och lev livet fullt ut ❤️

  4. Precis så är det ju. Men oftast kommer den tiden tillbaka när de gjort de där tonårsåren då man är lite pinsam. Min två döttrar hade den perioden i högstadiet, nu är de över 20 båda två och hänger gärna med mamma. Sonen som är 16 år är fortfarande kramig men jag förstår att det kommer en period då han inte heller så gärna vill kramas, men förhoppningsvis går det också över. Ha en underbar dag. Kram

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *