Att ha det dags igen.

 

Och så var det dags för isolering igen.

Hela den här pandemigrejen gör mig GALEN; jag vet inte ens hur många dagar det senaste året som barnen inte kunnat sändas iväg på grund av lite snuva och sådär? Men den här gången är det ett konstaterat covidfall som varit nära, så då var det bara att låsa in oss i sju dagar och testa med jämna mellanrum. Vi är på dag 4 nu – jobbade tisdag till fredag med två barn hemma, har måndag och tisdag kvar. Som minimum. Jag och Leo testades i tisdags och var fria, men sen var det ju nytt test igår att vänta svar på. Noah har jag faktiskt inte testat, för resultatet skulle ju inte ge någonting olika och han skulle bli mindre nöjd med pinne i alla öppningar – oavsett om han har det eller inte sitter vi ju ändå här i våra minst sju dagar. Spelar liksom ingen roll.

Så länge jag själv inte blir sjuk går det ju. Kan dock inte rekommendera att kombinera det med heltidsarbete. Har haft de mest sinnessjuka videomöten man kan tänka sig den här veckan haha; i det ena stod jag och stekte köttbullar och kokade makaroner under tiden (fanns liksom inget ledigt fönster att göra det på, möten back to back) som om jag drev nån jäkla maglagningsshow  och ett fick jag avbryta med att säga I am so sorry but I will have to call you back; I need to take a covid test now för att ringa upp fem minuter senare, med hulk-glansiga ögon och snorig näsa och fortsätta. Tur att man är på ett företag där alla fattar att det är liksom så vardagen ser ut nu, särskilt om man är inlåst med barn. Men jag mår topp, iallafall. Alltid nåt.

Så vad gör vi idag? Tja. Ingenting tänker jag. Eller det man kan göra dag 4 inlåsta, kanske baka något? Rita? Se en film?

Eller ja; försöka behålla förståndet. Det blir nog huvuduppgiften det.

 

Rekommenderade inlägg

5 kommentarer till “Att ha det dags igen.

  1. Familjekarantän. Man borde f*n få en medalj! Som om vardagslivet inte var nog utmanande logistikmässigt(vem ringer vi nu när det är slut på toapapper…). KÄMPA! Ni fixar det!
    (Grannen borde ha två medaljer, då först yngsta testade possitivt, och sedan, 4v senare, testade äldsta possitivt. Nu är det bara ett barn och två vuxna kvar var hennes kommentar….)

  2. Men då lär din man varit hemma också? Kan inte han ta barnen så du kan ha möten?

    1. Nej. Han var inte med när de blev utsatta för den som var positiv eftersom han var på annan ort och jobbade så jag isolerade oss så snart jag hörde att personen blev sjuk. Mannen är dubbelvaccinerad men kändes ändå jävligt onödigt att han OCKSÅ skulle sitta inspärrad om han inte behövde. Så han får vara borta och kör nu mat, Coronatest och förnödenheter till oss och kan arbeta ostört. Hans jobb är ju aningen viktigare än mitt känner jag.

  3. pandemier kostar oss så mycket nerver och det är helt galen, håller med dig. Familjkarantän är inte trevligt, speciellt när det blir varmare och du inte kan göra utomhusaktiviteter med barnen. Håll dig frisk och 💪. Mina tankar är med dig, kramar på dej

  4. Bra jobbat och jag är så tacksam för dig och alla andra som tar detta på allvar. Tyvärr är inte alla så medmänskliga och kloka. Kämpa på!

Lämna ett svar till Liz Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *