Köpenhamn ja.
En veckas ”på riktigt” semester – sen pang bom Köpenhamn och speed i 110 och möten där jag gestikulerar och studsar så mycket energi jag bara kan, nyanställningar, människor, energier. Trodde fan jag skulle dö där runt klockan 14 på måndagen, min hjärna var i chock och kroppen förstod inte alls vad som hände. Snubblade tillbaka till hotellet rakt över gatan när arbetsdagen var slut, lindade in mig i ett täcke och stirrade tomt framför mig på skärmen som visade ett avsnitt CSI. Totalt medtagen, haha.
Tisdagen verkade kroppen mer hänga med på, hjärnan vaknade till som ja just det! det är sånt här vi gör! och energin hann med på ett helt annat sätt, och på onsdagen var jag mitt vanliga jag igen och lämnade Köpenhamn med en riktigt jäkla bra känsla i magen. Det sker så himla mycket spännande saker nu och magkänslan säger att det är prick rätt, den väg vi tar och vart vi är på väg. Jag blir liksom alldeles varmlycklig när jag hör människor skratta, när jag känner vågorna av energi från andra, när allting mobiliseras på något vis. Med hjärta, det är det viktigaste för mig.När jag märker att folk mår bra, att det spirar och gror. Då kan jag köra på hur mycket som helst.
Och när är en vecka avklarad! Jag överlevde. En rivstart men jag hann ikapp och nu är det bara fortsätta att ta vågen, åka med, känna av.
Fy fasiken vad det kan vara roligt att jobba.