Att ha finfina minnesbilder.

Saker man blir lycklig av?

Glada barn med sockervaddsmustasch på Tivoli, till exempel. Kan inte undgå att bli alldeles varm i magen när jag ser bilderna (och återigen längta efter julmarknader) och det blir tydligt HUR LÅNG TID två år utan sånt här är. Det var ju bara att göra det, hålla sig hemma, men det svåraste var just barnen – allt de var vana vid försvann ju? Badhus, bowling, Tivoli, en tur på Emporia, fritidsaktiviteter, allt. Och man vande sig såklart, men nu när man får igen och man kan se hur mycket de njuter av sånt här kan man nästan känna det lika starkt som man gjorde precis i början av pandemin när allt släcktes ner.

Nu är det som sagt snart höstlov och jag hoppas på en sista minuten. En sista chans till sommar innan vintern tar vid. Men det är mycket som ska klaffa med scheman och jobb och sådär så om vi kan boka är det verkligen sista minuten; typ en dags varsel. Det är då jag vet om jag kan ta de dagar jag hoppas. Men det vore fantastiskt att få en vecka med lugn, sol och höstlov tillsammans, ladda batterierna, tanka energi och återuppleva den fantastiska veckan i somras <3

Men för nu blir det iallafall fredag, jag ska jobba och sen fredagsstäda och sen blir det Småland minsann! Det kan man ju inte tacka nej till menar jag.