Att ha små liv!

Som om en katt inte vore nog bestämde sig Babba natten mellan lördag och söndag att leverera inte mindre än fem stycken små bebisar!

Eller ja; sex stycken föddes men en var död från start tyvärr och det är ju oftast så, dödlighetsgraden är ganska stor fram tills de är hela 3 månader så även om vi har 5 nu som fortfarande lever och ålar sig så vet man liksom aldrig. Man kan bara hålla tummarna och hoppas.

Men; fem stycken bebisar alltså, alldeles lagom till sportlovet. Där är tre kjusa och två mörka och än så länge är de ju hyfsat fula om man nu får säga så, även om de redan tagit sig i gullighetsgrad på den dryga vecka det varit ute i världen. Dag ett var de mest som nakna, hoppande insekter. Så även om de fortfarande är blinda och skuttar med hela kroppen i sitt bo efter mat, så har pälsen börjat komma fram alldeles silkeslen och man kan börja se att det ska bli små franska vädurar av det här nån gång. Och runt dag 10-14 ska de tydligen vara helt fantastiskt gulliga, så en vecka till sen lär man väl smälla av varje gång man närmar sig.

Men fem små bebisar alltså?

Lycka.