Jomenvisst. Jag har startat projekt Göra-Om-Kontoret idag. Det blev visst ett storprojekt med målning av både det ena och det andra, och den här gången var jag till och med duktig och dokumenterade före så att ni kan få lite före-och-efter-bilder när det hela är klart. Men jag tror att det blir bra faktiskt! Lite mera ombonat och mycket mindre vitt. Och så lite bjälkar på toppen.

Så nu måste jag återgå till kontoret. Jag har lyckats övertala mannen om att idag är en vansinnigt bra dag att borra upp gardinstänger på (såg en grej på Oprah för några veckor sen som jag helt enkelt inte kunnat få ur skallen så nu ska det testas) och nu står han där inne med en borrmaskin och svär. Det brukar vara en hint om att det är läge att sladda förbi och hjälpa till.

Fin kväll allihop så ses vi imorgon!

 

 

Igår började dagen med världens vackraste morgon utanför dörren, och prinsesstårta och Limhamnsbomber väntande i köket. Jäklar vad det är gott med Limhamnsbomber, alltså. Även klockan halv sju på morgonen.

 

 

Och jag fick paket! Bästa mannen hade som vanligt hittat de absolut bästa presenterna. Jag fick ett nytt objektiv jag tummat på ett tag och sen vad som kan vara de snyggaste Primebootsen någonsin.

 

 

Jag höll på att smälla av en smula. Han hade sett mig tråna över dom inne hos Countrydreams när jag var på jakt efter mina boots. Inte undra på att han såg så märklig ut när jag fick hem mina förra skor, stackarn. Då låg redan de här gömda under hans stickade tröjor i garderoben.

 

 

Sen åkte jag och jobbade typ hur hårt som helst och stressade hem som en galning för att hinna fixa iordning allting inför kvällen. Det skulle ju vankas middag med tema Hollywoodfruar! Jag hade fått peruker från Rapunzel till mig, Lena och Nelly och försökte förvandla mig själv till Gunilla. Det skulle passa mig, tänkte jag.

Och så kom tjejerna!

 

 

Fru Sederblad som kom som sig själv eftersom hon inte kunde stanna så länge med tanke på elvaåringarna, och Nicole som kom som Isabel Adrian. Fru Sederblad var mycket gladare i verkligheten än vad hon ser ut att vara på den där bilden. Jag måste sagt nåt mycket märkligt precis innan jag knäppte av kortet.

 

 

Nelly skulle vara Anna Anka. Det var hysteriskt roligt. Vi fick typ spika fast hennes peruk i skallen med hårnålar för att hon inte skulle se ut som om hon levt länge på en camping.

 

 

Bäst var nog ändå Svåra Lena. Kolla på henne! Vi skrattade så vi fick kramp. Hon skulle vara Anna Nicole Winter och såg bannemig inte klok ut. Iris var vrålsnygg såklart och Limhamnsbomberna var perfekt fluffiga och maten var grym. Jag hade gjort en stor italiensk buffé från grunden med alla tillbehör och –

yeah right. Jag fick det hemkört från en restaurang i stan en halvtimme innan alla kom.

 

 

Vi åt och åt och pratade om snöleoparder och jag hade ett mycket ouppstyrt spontan-musikquiz där alla skulle sitta och gasta etta! tvåa! och sjunga Dr Alban. Det var kul. Så kul att jag inte alls hade koll på vem som vann.  Eller ens vem som hade rätt för den delen.

 

 

Jamen där är ju jag! Som Gunilla. En jäkligt glad Gunilla iofs, men ändå. För efter att Nelly tagit sönder min mixer i sin iver att göra Daiquiris var det dags att ge sig på Singstar. Visst var det alldeles för längesen man sjöng Singstar? Just det. Så det skulle vi göra. Under tiden fick Nicole stå och försöka smälta Nellys frysta jordgubbar i en kastrull på spisen, för Nelly hade inte riktigt gett upp det där med daiquiris ännu.

 

 

Så vi sjöng och skrattade och sörplade den ljumma saftsoppa som Nelly tillslut serverade oss i små indiska glas. Och jag filmade en massa! För typ första gången någonsin. Ska se om jag kan få ihop en film sen. Fast utan ljud får det nog bli, för det där var inte vackert alltså.

 

 

Och så blev det nästan natt och det var dags att säga hejdå. Och jag kunde gå och lägga mig och vara sådär alldeles extra lycklig över att ha de absolut finaste människorna som finns så himla nära en sån här dag

när jag fyller 32 och får vara Gunilla.

 

 

Nä idag är ingen vanlig dag för idag är det min födelsedag (heja mig!) och jag har precis spenderat denna snortidiga morgon med att moffa Limhamnsbomber tillsammans med min man som ska ha nattjour ikväll och alltså inte kan vara hemma och kasta diamanter och hundvalpar på mig när jag kommit hem från jobbet. Då får man helt enkelt anse det okej att glufsa bakelser klockan 06:45 på morgonen. Jag klagar inte. Det är aldrig fel tid för Limhamnsbomber.

Nu blir det jobb och sen måste jag ila hem och börja fixa för kvällens minipartaj. Det vankas middag minsann med vackra kvinnor och temat Hollywoodfruar och en himla massa ost och det ser jag fram emot så jag dör litegrann, men jag har bara två timmar på mig att fixa fram maten, kyla bubblet och förvandla mig själv till tv-fruga så det kommer bli minst sagt svettigt.

Men nu är det fest! Wau wau wau! Man fyller banne mig år för sällan.

 

 

 

 

Vi har hållit oss hemma idag. Dels är det förbaskat kallt ute, dels tyckte vi helt enkelt att det var dags för det. Egentligen skulle jag ha målat kontoret idag men ett mindre missöde med öppettiderna gjorde att det inte riktigt blev så. Så istället bläddrar jag bland färger och funderar på om man inte borde ta hallen också. När man ändå är igång.

Idag blir det söndag på alla sätt. House (jag har snöat in på House igen och hittade en gammal DVD-box som nu ska gås igenom intensivt) och godis och Dumle och Dumle och nåt annat choklad och chips och total avslappning, och så lite Dumle på toppen sådär så man nästan mår illa men bara nästan.

Ibland är att hålla sig hemma det absolut bästa beslutet man kan ta på en söndag.