Igår var det en strålande solig höstdag i Malmö och sådär kallt att det börjat nypa lite i skinnet när jag åkte in för att träffa Nelly. Hon tyckte att det var på tiden att gå och klippa sig eftersom det var sisådär ett år sen sist. Så då blev det Böddi, såklart. Vem annars?

 

 

Hon ville få bort allt trasigt hår (utan att ta för mycket), hon ville ha fram lockarna mer (utan att det blev för mycket), hon ville ha lite lugg (fast en väldigt speciell sorts lugg, en sån som lät swoosh! när man försökte visa hur den skulle vara) och hon ville ha någon form av frisyr (men det fick inte ta mer än fem minuter på morgonen). Böddi undrade om hon trodde att han var en frisör eller en trollkarl. Det tyckte jag var kul.

 

 

Men han satte igång och jag tittade på. Där är jag också, ja. Hej hej.

 

 

Och tadaaaaa! Nelly fick stort lockigt lejonhår precis som hon ville, och en swoosh!-lugg och mycket kvar trots att det slitna var borta. Hon blev mycket nöjd.

Och så gick vi vidare för att äta lunch! På vägen var vi bara tvungna att stanna och skapa lite. Andan föll på, så att säga.

 

 

Först latexhandskar! Det har man inte tillräckligt ofta, kom jag och Nelly fram till. Det är ju trots allt något speciellt med latexhandskar. Något som säger passa dig jävligt noga. Dom för respekt med sig.

 

 

Hm. Ja.

 

 

solglasögon/grekisk hotellshop, jacka/noanoa, tubhalsduk/love forever, tröja/modesto, jeans/please, halsband/icon,

Jag taggade som det heter. Skrev mitt namn och frifräsade lite på en uggla som en lång man med mustasch jobbat jättelänge på. Han sa att det var okej.

Och sen gick vi till Zara där jag gick komplett bananas på barnavdelningen (jag älskar att jag bor en bit ifrån stan, gud vet hur det skulle gått om jag gick förbi Zaras barnavdelning varje dag) och handlade helt underbara koftor och rentröjor och skor och gubbkepsar och tumvantar åt busen. Och sen träffade jag Fuffe på Espresso House och fikade och fixade lite med hans festlokalssida.

 

 

Och på kvällen var vi medbjudna på restaurang med Fuffe och hans Eva, så medan Buse höll liv i farföräldrarna satt vi i någon timme och åt gudomligt gott och skrattade arslet av oss och pratade stjärntecken och främjande åtgärder och hur livet ibland beter sig som om det var på fyllan när det sätter oss i situationer man bara inte tror är på riktigt.

 

 

Och sen åkte vi hem, mätta och glada och precis lagom lördagtrötta, och det var med andra ord en alldeles förträfflig dag den där gårdagen.

Ja. Jag är så himla rik på människor i mitt liv och för det slutar jag aldrig någonsin vara tacksam.

 

 

Jamen, känner ni? I luften? Det är fredag!

Det innebär nästan-helg och lite extra god mat och så en massa Dumle och tända ljus och ett glas rött kanske, och en lättnad i kroppen som man bara kan få av att veta att man har två dagar framför sig med en massa hittepå inplanerat. Ikväll ska jag med Nelly och några andra mycket tjusiga och titta på genrepet av Kal P Dal-musikalen, imorgon är det möten i stan och middag på kvällen och på söndag ska det fotograferas.

Men än så länge är det fredag och det känns banne mig i luften.

 

 

Alltså. Om ni visste hur nöjd jag är just nu!

Jag har letat efter ett par skor i chelsea boots-modell sen i slutet på sommaren. Jag har ett par perfekta hemma, ett par gamla ridskor, men de har jag använt så flitigt att sulan lossnat så det var dags för ett par nya. Och jag har letat och letat och letat och önskat mig i födelsedagspresent och efterlyst bland vänner och plöjt igenom butiker, men inte hittat de där med den rätta matta, bruna färgen och den lagom tjocka gummisulan – förrän i förra veckan då jag bokstavligt talat snubblade över ett par. I Norge förvisso (här, hos Slikvivilhadet som även säljer Marias doftljus) men vad gör det. Mina perfekta från landet-till-stan-boots!

Och så såg jag de här, och ja, då visste jag att det var kört:

 

 

Samma lika i busemodell! Jag dör så sött.

Men iallafall. Ikväll har mannen jour så jag måste återgå till att köra flygplan med buse och titta i Godmorgon-Godnatt-boken och sitta på vardagsrumsgolvet. Ryggen har börjat trilskas igen så jag vet att det är lika bra att försöka ta det lugnt ett tag så jag inte fastnar i nittiogradig vinkel och får knapra piller och sådär.

 

 

Så när jag har lagt buse för natten blir det soffläge, en filt och en evig väntan på att klockan ska bli 23:00 och mannen kan börja bege sig hemåt och komma in genom dörren och dofta landsväg och kvällsluft.

Men nu – all in mamma.

 

 

Och så blev det torsdagsmorgon, och medan flickorna och busen sover sitter jag som vanligt i kontoret och arbetar undan och schemalägger projekt och funderar på saker. Som på ett fördelsedagsfirande jag absolut måste ha, och på alla gapskratt jag alltid får när jag diskuterar såna saker med världens härligaste människor på Facebookchatten. Jag är så himla glad som har så många starka, kloka, uppfinningsrika och framförallt roliga kvinnor i mitt liv.

Så nu planerar jag mat och upplägg och om det ska vara stort eller litet eller mittemellan (förmodligen litet, det är ju trots allt en måndag) och så fnissar jag lite till och nickar för mig själv och gör små anteckningar. Och så gör jag annat också, som att få mockups från en man i Växjö som gör mig alldeles pirrig i magen (mockupsen alltså, inte mannen) och så vänder jag och vrider på ett beslut som måste fattas även om jag mest vill bete mig som en femåring och låtsas om att det inte alls behövs, och så blir det lite jobbigt så då hämtar jag mer té och återgår till födelsedagsplanerandet igen – och så fortsätter det, fram och tillbaka, här hemma i det vita kontoret som inte kommer vara vitt så länge till om jag får bestämma.

Och det får jag ju.