Jo, det blev en lång dag idag. Många mil och långa möten, men energigivande ändå på nåt sätt med nya idéer och infallsvinklar och ”Man skulle ju kunna”…

Och nu är jag hemma igen, lite lätt sluttande och med en svag huvudvärk som man bara kan få efter bilåkning och koncentration och idégenererande, och jag var så vrålsugen på ost att jag var tvungen att i princip tömma hela kylskåpet på läckerheter och skiva och hacka och tärna och ställa fram på vardagsrumsbordet tillsammans med lite oliver och skalade räkor. Längtar så jag smäller av efter att få stoppa nävarna i det där kan jag säga. Men först ska jag ringa några samtal och hälla upp ett litet glas vin och parkera mig i fåtöljen.

Men sen! Sen blir det plock och Bonde söker fru och ungefär noll i hjärnaktivitet.

Ska bli underbart.

Idag ska jag upp genom halva landet på möten med jobbet så jag hasar runt här hemma och gäspar, uppe extra-tidigt, och delar ost med hundarna och blinkar mot taklampan. Jag är inte så himla bra på att skutta ur sängen klarvaken innan klockan 07:00 på morgonen. Om vi säger så.

Och så fyller jag år på måndag! Blir lite äldre. Och det måste ju såklart firas på nåt vänster men i vanlig ordning är jag ute typ dundersent, så nu krafsar jag mig i skallen och funderar på vad man kan hitta på. Fest är ju alltid kul. Såklart. Men det får väl vara lite mer uppstyrt än så tycker jag nog. Århundradets fest är väl att ta i, men nånstans där emellan? Ja. Nånstans där emellan.

Men nu måste jag snart kasta mig in i bilen och fara uppåtlandet och innan dess se till så att jag har dator, mobil, laddare, almanacka, anteckningsbok, penna och – ja, ni vet, och Tooka har gömt mina skor.

Hej och hå.

Och så blev det mörkt igen och snart slut på tisdag och jag ropar är det ikväll det är House då? till mannen och muttrar lite över att jag banne mig aldrig minns vilka dagar det är House och går och peppar upp mig själv helt i onödan. Men vet ni? Det är idag. Plötsligt händer det och allt det där.

Idag har jag börjat titta ut färger inför kontorsmålningen! Bara på skärmen än så länge och det kan ju skilja hur mycket som helst sen när man ser dom i verkligheten, men jag börjar iallafall få en känsla för hur jag vill att det ska vara och det brukar räcka för att jag ska få massor av energi och vilja gå bananas och sen göra klart hela klabbet på en dag eller två. Så i helgen kanske jag är tillräckligt upparbetad för att åka och skaffa mig färg och sätta igång. Jo. Så får det nog bli.

Men nu blir det mango och Oboy och den där envisa väntan på House som jag haft i snart en vecka. Och lite Dumle, såklart. Det är ju trots allt tisdag.

Idag är det höstmurrigt ute, riktigt höstmurrigt, sådär så att kylan nästan tar sig in genom fönsterna och lägger sig i små små stråk runt nacken. Jag har min tjockaste ChillNorway på och långkalsonger och mannens skumma cykelstrumpor i ylle som kramar hålfoten på nåt vänster men som är alldeles precis lagom varma för såna här dagar, och så sitter jag i kontoret och tittar mig omkring och konstaterar att det behöver ett lyft. Jag spenderar mer och mer tid här inne och just nu är det bara vitt och vitt och vitt. Så vi får väl se om det blir lite målning i helgen.

Och så lyssnar jag på First Aid Kit och blir sådär lagom höstmelankolisk att jag vill ha långa halsdukar och skriva poesi igen och gå bland löv i mina gummistövlar och se svår ut – fast inte kultursvår, bara lite på toppen liksom, och kanske lära mig dricka kaffe och ta nån kurs i franska.

Ungefär så är min tisdag, ja.