Jag har fått buse-baciller.

Jag är som däckad, ligger i sängen långt in på morgonen och drömmer om flygplanskrascher och är så trött i kroppen att jag inte alls är sugen på att gå upp – men släpar mig tillslut ner till fåtöljen i vardagsrummet där jag ser ynklig ut och blir serverad frukost och får blöta bebispussar av en lockig morgonvarm som lärt sig säga maumaumaum (men bara när han är arg).

Så idag stannar jag här. I en randig fåtölj framför en hel säsong House M.D och med en påse Dumlekola under ena armen och en saluki under andra.

Inte så illa det heller.

(Och alla är inbjudna, såklart, men med tanke på programmet tror jag att man har mest ut av dagen om man har en egen blogg. Men det där känner ni ju själv).

Så. 15 september klockan 15:00 här. Det är där det händer. Jag har lite fler överraskningar på lur den dagen ska ni veta.

Och Fru Sederblad? Henne hittar ni här.

Hoppas vi ses!

 

Herregud vad roligt det var igår! Maj gådd.

Jag har skrattat så att det värker i revbenen, och jag har fortfarande så mycket fniss kvar i bröstet att det inte riktigt får plats. Underbara, underbara människor. Åkte ju med Tindy, Fru Sederblad och Emschen för att fotografera Fuffes festvåning till den stundande hemsidan, och när vi ändå var i farten tyckte Fuffe att vi kunde göra nåt trevligt av det. Så han bjöd in lite vänner, jag tog med lite vänner och så vart det en grillkväll minsann!

Låt oss ta en titt:

 

 

Här sitter Frugan och Emschen och har det trevligt.

 

 

Så vi grillade och satt till bords och avhandlade katter, Ekebo, petflaskor i skogen och vikten av att alltid bära kniv, och jag har skrattat skrattat skrattat och fotograferat och skrattat lite igen och kramat på Fuffe och klappat hundar och njutit av utsikten och vikt mig dubbel mellan några av de härligaste kvinnorna i världen. Jamen titta bara. Tindy liksom. Vad gör människan?

 

blus/gammal vintage by fé, beck s-sjal/country-dreams

 

Och sen blev det mörkt och alla tåg till Höör skulle sluta gå så vi fick kasta oss in i bilen för att stackars Emschen inte skulle bli strandad, och sen åkte vi genom ösregnet och skrattade lite till och pratade allvar också – om när saker inte är som de ser ut och den där känslan när man blir sviken av nån man tycker om. Och sen bestämde vi att det här måste ju göras om bums, en roadtrip kanske, och så enades vi om att Salong Pantalong absolut var ett ställe värt att besöka och att det finns alldeles för lite motorcirkusar i vårt liv.

Och sen sa vi hejdå och tog oss hem och det här –

det var en kväll att leva på länge.

 

Snart ska jag befinna mig hemma hos Fuffe och fotografera festlokaler och grillande och ätande människor som ser glada ut. Så jag borde inte alls sitta här på golvet i mannens gympabrallor och skratta åt när busen plöjer genom vardagsrummet som någon form av torped. Jag borde duscha ner kakadualuggen och ta fram objektiven och se till så att alla batterier är laddande.

Men egentligen så vet jag ju vilket objektiv som ska användas och att batteriet är full-laddat ute i köket och att luggen nog klarar sig bra med att stoppas under kranen en liten stund. Så jag antar att det är okej.

Att sitta kvar en liten stund och skratta åt buse och känna efter hur fint det trots allt är att leva.

Ja. Vi gör så ett litet tag, tycker jag.

Ps. Alla ni som undrade över ving-tröjorna! Såg att de fanns ute nu här.

bilder lånade härifrån

Jag älskar ju Spanx som alla vet. Älskar det. If you cant do it with Spanx – dont do it är väl lite mitt motto kan man säga. Men. De är ju inte snygga. Och den där luckan! Oh my. Den har vi ju redan avhandlat.

Så såg jag de här på rea. Och de ser ju onekligen mycket tjusigare ut. Midjeformaren ser ju fräsig ut, och underklänningen. Inga luckor. Men är de här märkena lika effektiva? Nån som testat och vet?

(Och de här! Ha ha ha. Ett par såna kanske man borde festa till det med nån gång. Uj uj).