Hann du inte få en biljett till den elfte? Bor du i närheten och vill ha en kväll att minnas? Jamen heja heja! Efter mycket påtryckningar har vi nu äntligen fått klart med eftersläpp!
Biljettpris: 150 kr
Då ingår: inträde till Skeppsbron, bättre priser i baren mellan 22-23, en White Tiger Slimsamt att du slipper stå i nån nasty kö.
Du får komma in klockan 22:00 då det fortfarande bara är en himla massa fina bloggare och bloggläsare på stället och kunna mingla tussen (= rumpan, inget annat) av dig och ta del av lite av det skojiga vi har planerat för kvällen. En eftersläppsbiljett bokar du här.
Dessutom har alla som skaffar en eftersläppsbiljett chans att vinna en porträttfotografering med sjukt begåvade Louise Alexandersson! Det är en timmes fotografering, inklusive 5 bilder – värde 1000 kr. Såhär säger Louise:
Porträttfotografering 1 timme utomhus (gravid inomhus om man vill) i Helsingborg eller i närheten till Helsingborg. Val av plats bestämmer vi tillsammans.
Styling och klädval väljer modellen själv efter konsultation med mig.
Fritt valt bland dagens bästa bilder får modellen 5 st högupplösta lätt redigerade bilder på CD, att använda för privat bruk. Fler bilder kan köpas till.
Ja, hörni. Det här eventet blir bara bättre och bättre.
Nu fyller vi på potten med inte mindre än två presentkort att shoppa loss för inne hos underbara Holmbytorp, och de är på tusen kronor styck – så två lyckliga vinnare kan förse sig riktigt ordentligt. Jag menar, tänk en sånhär. Eller en sånhär… Eller… Ja, ni fattar.
*lycka*
En vinst åt alla. Det är det vi siktar på, va?
Känns nästan som det.
Den här sidan är livsfarlig. Jag sminkar mig inte avancerat så ofta, det är liksom bara det där vanliga vardagssminket med mineralpuder och lite rouge och mascara. Men varje gång jag är där inne hittar jag en himla massa saker jag får för mig att jag behöver. Och jag älskar skönhetsprodukter. Det är nåt med förpackningarna, tror jag. Det känns så lyxigt på nåt vis.
Nu sist blev det lite påfyllning inför eventet. Har ju inte köpt festsmink på hundra år känns det som. Hittade en highlighter och en rouge som tydligen ska ge nån slags inner glow (yeah right, men jag går på det) och en ny mascara av nåt märke jag aldrig hört talas om (trots att jag hatar nya mascaror, jag måste alltid dutta av hälften på en bit papper i början).
Och så trillade jag dit så det skvätte om det när jag såg en hårvårdsbox från Orofluido som hade en olja och nån slags liten flaska i sig. Kolla bara! Det är en liten puff med en massa guldpulver i. Hur kan man motstå det liksom? Trots att jag inte alltför ofta får möjlighet att gå omkring och skimra (dock upptäckte jag efteråt att Lyxx har exakt samma låda, och de har vi ju 20 % hos nu – skit också) så är en flaska man kan puffa guld med totalt livsviktigt.
Och så får jag massor av frågor om läppstiftet jag hade på Style of the Week! Det är ett L’oreal och typ det enda läppstift jag kan ha utan att känna mig som Simpor och Grodfötter. Och nej, glasöonen jag hade var inte mannens (även om de är lika) utan såna här.
Sådärja. Då var månadens brudigaste inlägg avklarat.
Fast man behöver lite sånt också, minsann.
Mitt undermedvetna och jag är inte riktigt överens om hela den här Event-grejen. Inatt, till exempel, gick det hela till såhär:
Till att börja med var jag sen. Jävligt sen. Föredraget med Björn skulle starta klockan 21:00 och kvart över nio satt jag fortfarande i bilen på väg dit (detta efter att ha blivit väckt av att en tjock man i mustasch stod och stirrade på mig när jag sov). Osminkad, för övrigt. Väl framme var det bara jag och Svåra Lena och Nelly som hade kommit i vilket fall, så vi satt i en soffa och chillade lite tills det droppat in en fem, sex personer. Då tänkte konferencieren sätta igång hela grejen.
Men eftersom vi bara var typ tio personer trots att klockan var lite i tio och Björn inte kommit fick jag istället ge mig ut och leta reda på de resterande 170 personerna som skulle befunnit sig i salen för ungefär en timme sen, och som nu istället lullade runt på olika ställen i Börshuset och var måttligt intresserade av att komma på föredrag (för att göra det hela ännu mer spännande så var samtliga deltagare fnittriga tonårstjejer med taskig attityd). Tillslut hade jag äntligen samlat ihop alla, det var en hel timme efter i schemat och jag började kallsvettas vid tanken på att Björn kanske bara skulle skita i att dyka upp herregud vad jobbigt DET hade varit då men precis när min konferencier börjat få slut på svammel kommer herr Ranelid genom publiken med ett brett leende och drottningvinkningar och finfönat hår. Äntligen kan jag slappna av.
Men.
Då börjar hög musik ljuda och in kommer det farande en korpulent man i sidenmorgonrock och pannband! Japp. Och speedos. Och bara typ knuffar undan Ranelid och börjar smådansa på scenen. Efter honom kommer en handfull baltiska damer i dunboa som börjar åla sig runt den korpulenta, och en storbilds-TV hissas ner från taket och visar det hela i förstoring och jag ser med fasa hur Ranelid backat undan från scenen och börjar bli tjurig av bristen på uppmärksamhet. Och då minns jag. Den korpulenta är en man jag träffade på Casino Cosmopol och hyrt som konferencier på fyllan, och sen helt glömt bort. Helt.
Och nu sitter jag där med en missnöjd Ranelid, en förvirrad konferencier och en extra bonus-konferencier som tagit över showen totalt och just nu juckar på scenen i ett hav av baltiska kvinnor.
