Vaknade upp till ett helt magiskt ljus i morse; det var blått och frostbestrött och krispigt och gjorde mig alldeles fotografikollri. Så det var bara att slänga benen över sängkanten, dra på sig en Walla (och den nya 200-kronorskoftan, sjukt nöjd med den) och släpa ut stativet på åkern för att försöka fånga de där få magiska minuterna innan solen gått upp helt.

Den här kjolen är nog en favorit just nu, tung och i ojämna lager och sådär skönt smutsvit. Och så alla dessa små detaljer; udda knappar här och där, ett broderi, en slinga spets. Ja, som någon skrev innan, det känns som när man var liten och fick klä ut sig från mormors garderob och gå omkring i för stora skor och hålla upp sin kjol och känna sig fasligt fin.

Precis så.