Herregud vad trött jag är nu.
Efter någon timmes knäkrälande, fågelljudsgörande, smackande, skrattande och fotograferande är min amningshjärna ungefär lika effektiv som SJ är varje gång det snöar. Lägger man sen till lite bildpill på det också så är jag i riktigt zombie-flöde och dreglar nästan och min man får säga hmm? varje gång jag pratar eftersom det mest är mummel.
Men det är lyckligt mummel och det är skön trötthet, för ingenting slår känslan av att hitta något man älskar att göra; genomföra det och sen se det växa fram.
Nej. Det är oslagbart.
På tal om att älska. Jag har beställt min femte Ewa i Walla nu. Jag veeeeet. Det är inte riktigt friskt. Men en fick jag ju av mannen så den räknas liksom inte. Så då är det bara fyra kvar. Och en av de har ni ju sett redan, vilket lämnar tre kvar. Och samtliga är inköpta på riktigt bra rea-pris och från världens alla hörn och nu är jag nog färdig för ett tag, och ja jag vet att det säkert inte är sunt och allt det där – men ni ser ju!
Ewa i Walla är liksom jag. Och då är det okej. Är det inte? Jo.
Om det är på rea är det okej.
Och om det gör en lycklig.
(Jag tror jag ska brodera det på en kudde).
