Alltså. Vet ni vad jag har glömt? Den 20:e november, för 11 dagar sen, firade den här bloggen ett år. Ett år! Fattar ni?! Och det här har jag glömt! Jag hade till och med skrivit upp det i min tjusiga väggalmanacka, men nånstans i oktober födde jag ju barn och sen har jag glömt att byta månad i den där almanackan så den står fortfarande på oktober.

Ett år.

Jag som hade tänkt fira det med pompa och ståt och en massa balla erbjudanden och tävlingar och stuff, och såna där tillbakablickar som alla gör. Men icke. Här sitter jag och lullar och har inte ens rätt födelsedag på min man. Verkligen skarpt.

Nåja. Vi kanske kan låtsas att bloggen fyller ett år snart istället? Ja. Så gör vi. 20 december eller nåt. Så får jag försöka komma ihåg det då.

Blir finfint.

Någon gång för inte så länge sen så måste jag ha lämnat min mailadress på nån sjukt suspekt hemsida, för jag får så ofantligt mycket skräppost nu för tiden. Naturligtvis har vi det klassiska; någon tycker att jag är för tjock och att jag har för liten penis (jag är iofs böjd att hålla med om båda sakerna) och vill att jag ska ta konstiga piller som gör mig känd, smal och enlarged for her pleasure – men nu har det även poppat upp nya, spännande saker i skräppostvärlden. Dels mailar ”lönekontoret” och vill betala ut en extra månadslön (jag brydde mig inte ens om att ringa vår ekonomichef, även om det hade varit hysteriskt kul) och så får jag mail från nån avdelning som menar att jag har en bil att plocka ut. Men det bästa, det absolut bästa, måste nog ändå vara mailen från Interpol.

Japp. Interpol.

Det är från Interpol Special Investigation Agent Scott L. Everson i London som mailar mig. Det roligaste är att han har en yahoo-adress, den här specialagenten, men skit i det. Han vill iallafall tala om för mig att han har ”good news” om mina ”funds” (men fem utropstecken efteråt, det är en pepp kille den här Mr Everson) och han ber mig att inte prata med någon närstående om det här för Interpol har minsann bestämt att det nog är bäst om det hålls hemligt. Han har träffat Generaldirektören för Interpol och diskuterat hela den där Nigeriabrevs-scam:en som varit så bökig, och därigenom (oklart hur) hittat att jag minsann har pengar att hämta. I Malaysia. Inte så lite pengar heller utan en nätt summa av $6,500,000.00 (Six Million Five Hundred thousand United States Dollars Only). Inte illa, eller hur?

Och nu måste Mr Everson åka till Malaysia och hämta mina pengar och lite bökigt är det såklart, men om jag bara lämnar mitt namn, min mailadress (som han rimligtvis redan borde ha) samt ett telefonnummer så kommer han att ringa mig och ge mig en kod som vi kan ha sen när vi kommunicerar med varann. Riktigt James Bondigt, jag vet! Och så avslutar han med att jag inte ska prata med någon om detta, och alla som tar kontakt med mig angående mina funds ska jag skicka till honom så att han kan utreda det hela. Yours Faithfully och allt det där.

Alltså.

Går folk verkligen på det här nu för tiden? Det är ju fruktansvärt i så fall, men herregud vem tror på att en specialagent med en yahooadress hittar sexochenhalv miljon US-dollar som är mina och beslutar sig för att berätta det i ett mail?

Den personen behöver ju en muffin, en kram och ett allvarligt samtal om det här med livet och människor och trovärdigheten över lag.

Eller ja, galej är väl att ta i, men jag har varit på kundkväll hos Eggkids, det är därför det varit lite tyst här inne. Och så har ju mannen varit hemma vilket innebär att mer tid gått åt att pussas och mindre tid åt att blogga.

Hursomhelst, det var toktrevligt ikväll – jag fick träffa både vackra Nejlikan och den alltid lika tjusiga Doktor Molly (hur gör den kvinnan för att alltid se så fräsch ut?!) och så fick jag världens roligaste uppdrag; jag ska få fota deras nya kollektion! Roligt så jag svimmar. Tänk vad bloggen öppnar dörrar man inte ens visste fanns. Ibland blir jag så tacksam att jag tror att jag ska smälla av litegrann.

Men nu ska jag krypa ner bredvid en vaken silkesapa som snart, snart kommer sova som en liten mops i min famn och det vill jag inte missa för nåt i världen. Men imorgon ses vi igen. Fina ni.