Att ha snöglada ungar.

Drömmen

 

Två filurer på väg ut i snön!

Kom ihåg att de inte sett snö i Skåne i år ännu, så det var verkligen livat när det bjöds i så jämförelsevis rikliga mängder i Småland. Alla vinterkläder skulle på och sen skulle det ut i snön för att leka.

När jag skriver det här är vi ju hemma i huset i Ystad igen men vi skulle lika gärna kunnat vara i Småland, för värmepumparna la av för fyra dagar sen och sen dess har det varit rafflande TOLV grader inomhus. 12! Det är inte varmt kan jag säga. Tolv grader är så kallt att Noah har overallen på sig inomhus, jag köper värmeplädar och alla går med dubbla byxor. Vi fick tag på en elektriker men han kunde bara laga den ena, sen var personen som kunde laga den andra på semester och skulle inte komma alls på några dagar – så, ja. Kallt. Tack och lov kunde de som levererar olja komma förbi och fylla upp tanken så n u går huset igång igen och elementen är äntligen varma och graderna klättrar långsamt uppåt igen.

Phu. Man kände att man levde där ett tag.

 

 

Där ute var det som sagt stor kontrast mot hur det brukar se ut på mina bilder, men Haggis njöt lika mycket som killarna och båda barnen kom in med rosiga kinder och skratt i bröstet efter att ha doppat ansiktet i snön med vilje upprepade gånger. Sånt kan vara kul när man är liten, själv skulle jag mest noja över frostskador och att stressa huden och annat sånt där trams man struntar fullkomligt i när man är barn.

Önskar ibland att man fortfarande hade kvar lite av det där; det obrydda.

Men här är ingen snö, värmen börjar stiga i huset och alldeles strax är det jul!

Som jag längtar.

 

 

Att ha firat advent i ett vinterlandskap.

Drömmen

 

Åh.

Vinterlandskap.

Precis det kom vi fram till när vi körde till Drömmen för att fira advent och vinterstänga det där älskade huset. Det är ju den värsta helgen på hela året för mig som ni vet – det är alltid med stor sorg jag är med och tömmer ut vatten, sätter upp innerdörrarna och täcker för alla fönster i badrummet. För då vet man att det kommer dröja minst 4-5 månader innan man kommer dit igen och kan göra om hela proceduren fast omvänt; fylla på tanken, plocka ner innerdörrarna och ta bort fönsterluckorna.

Men å andra sidan är det ju årets bästa helg; när man får öppna upp Drömmen igen. Så jag antar att det jämnar ut sig.

 

 

Pojkarna hade livets liv!

Vi har ju inte direkt överflöd av snö i Skåne just nu så de fick årets första snö och firade det med att kasta snöbollar, göra snöänglar och leka i trädgården medan vi försökte få upp värmen inne i huset med hjälp av kamin och värmedynor och värmepump. Alla medel so finns får man ta till när det är minusgrader ute, för vinterbonat är det definitivt inte och då får man vara uppfinningsrik. Värmedynorna i sängen är bästa uppfinningen någonsin; att sova i ett kolsvart, väldigt svalt (tänk sisådär 10 grader) rum under tjocka täcken och på två värmedynor är tydligen receptet för en god natts sömn för vi lyckades sova inte mindre än 12 (!!!) timmar allihop. Jag vet inte när det hände senast? Om någonsin? Men Noah fick 12,5 timme, mannen och Leo tolv och jag 11,5 för jag tassade upp 30 minuter innan alla andra och kände mig som en ny människa. Galet ju.

Men så såg det alltså ut när vi kom till en Dröm för att fira advent!

Vi blev välkomnade med vinterlandskap och djupsömn, hela familjen.

Att ha lussebullebak!

JUL, JULGOTT, Recept

 

Där står köksmaskinen och knådar lussebulledeg för glatta livet. Är det inte något av det bästa som finns? Doften av lussebullar som fyller huset, och att sen kunna lassa upp en fyra-fem varma bullar på en tallrik, bege sig till sängen och äta allihop under tio minuter framför en serie.

Mmmm.

 

 

Noah är gärna med!

Inte bara för att övervaka utan också för att hjälpa till; han vill hälla i alla ingredienser och vara med på allt. Utom att rulla bullarna, det får Leo göra. Det är tråkigt tycker Noah.

 

 

Och här är bullar på väg in i ugnen!

Jag har kört samma recept i flera år och de blir alltid fluffiga och saftiga (vill INTE ha torra lussebullar, de ska vara riktigt juicy) och det receptet hittar ni HÄR.

Hem och baka med er idag, tycker jag. Nu får vi ju passa på innan lussebullesäsongen är slut.

Att ha granen klädd och färdig!

JUL

 

Tadaaa!

Där är årets gran; klädd och färdig.

Ungefär prick likadan som de senaste åren, kanske aningen mer sparsam, men med samma pynt och med samma ljusslingor. Ljusen får jag alltid frågor om och jag använder alltså vanliga ljusslingor och inga klassiska julgransljus – tycker liksom det blir finare så. Två slingor har jag i en gran, brukar bli lagom.

 

 

Pyntet är allehanda kulor och annat som jag samlat på mig under åren; några köpta i Paris, några på julmarknader, några på Vellingeblomman och så vidare. I år köpte jag faktiskt inget nytt alls utan tänkte vänta till efter jul då allt reas ut, och så fylla på med vita eller frostblåa då istället. Inte för att det behövs haha men så att man har, eftersom det varje år är nåt som går i kras och eftersom jag är t o k i g i julpynt.

Men ja – ett stycke gran!

Bara klapparna som fattas.

Att ha pojktid.

Livet

 

Där är dom; mina två, på väg genom ett regnigt Ystad för fika och tillsammanstid en fredag när jag slutat tidigare och kunde hämta upp båda och ta en timme ihop utan några måsten. Ser ni hur GRÅTT det är?! Läste nånstans att vi hade 12 soltimmar i Ystad under hela november månad, är det inte alldeles förfärligt? T o l v. Inte undra på att skandinavier generellt mår dåligt och är deprimerade – med tolv soltimmar på en månad blir man ganska hängig.

 

 

Det SPÖREGNADE så pojkarna sprang över torget för att komma fram till Espresso House utan att bli dyngsura.

 

 

Väl på plats beställde vi varsitt bakverk (deras pepparkaksmuffins är ju livet!) och slog oss ner.

 

 

Och såhär ser Noah ut när man berättar att det inte finns sugrör att dricka sin chai med längre. Vansinnigt dålig idé tycker han som ni kan se.

Och så fick vi oss en tillsammanspaus bara sådär en fredag, och helgen kunde inte ha startat på ett bättre vis.