
Den här kommentaren fick jag igår, och jag har funderat på den sen dess. Jag får den ganska ofta nämligen; framförallt det där med hur bloggen har påverkat mig. Det har ju gått ganska fort det här året. Och nu ska jag försöka svara.
Vad bloggen har gjort för mig är att den har gett mig nya vänner. Både såna jag fått möjligheten att träffa ”i verkligheten” och såna som jag får njuta av på distans. Här inne och via mail. Den har också öppnat upp andra världar för mig som jag har skrivit om innan; jag har nu så många fler ställen att hitta inspiration från och att sporras av – genom att läsa er och andra så sporras jag själv hela tiden till att bli bättre, men på ett bra sätt. Jag har hittat kvinnor som jag beundrar, människor som imponerar på mig och entreprenörer som jag blir avundsmatt på. Det är så jag ser det.
Men annars? Om det har påverkat mig som person?
Nej.
Det är svårt att förklara, men oavsett hur mycket bloggen växer så är ju jag fortfarande bara jag. Emma. Jag som sitter i min skånelänga utanför Malmö och har fött en son och har en förkärlek för gamla skåp. Jag som har ett jobb som jag just nu är mammaledig från, som är gift med min Scout Valiant, som handlar för mycket på nätet ibland och som nog på tok för ofta går runt i mannens långkalsonger.
Det är samma blogg och samma person (med en naturlig utveckling såklart) som det var när jag startade för knappt ett år sen. Det enda som har förändrats är ni;
att ni nu är fler som är här.
Allt annat är så som det alltid varit.
Jag kan liksom inte tänka på hur många som läser eftersom det inte går att ta in. Som jag har sagt innan; skulle jag rada upp er allihop framför mig skulle jag förmodligen behöva gå och kräkas – men just nu är det ju bara siffror i en statistik och inget jag kan hetsa upp mig för. För då skulle jag nog börja tänka på vad jag skriver, och då blir det aldrig bra. Så jag låter bli.
Och det där med att ha blivit mamma då?
Jag måste nog passa på den ett tag. Just nu är det fortfarande så pass nytt att jag inte tror att jag kan berätta hur det har påverkat mig ännu. För även här är jag ju fortfarande jag, bara med lite extra allt. Och såhär i början flyter ju liksom timmarna in i varann och blir dagar och sen hoppsan har det gått tre veckor sen man födde barn.
Och trots att ingenting är som det var innan är det precis likadant ändå.
Ja.
Det är nog det bästa svaret jag kan ge.