Äntligen, äntligen fredag. Vi spenderar den här dagen med att äta potatis med aioli igen, strö flingsalt över baguettskivorna från Boulangeriet och dricka sur-sur Tonic; alla favoritcravings samlade på ett och samma ställe. Det är nästan så att jag får gåshud när jag äter.

Annars finns det inte energi över till så värst mycket den här fredagen. Bara ett bad och en stor skål glass och den där totalt avslappnade känslan av huvudet i mannens knä framför någon form av thriller man inte blir mörkrädd av, samtidigt som man njuter av att det är mörkt nog att tända ljusen och svalt nog att stoppa fötterna under en tunn filt. Så ja, det är här man hittar oss ikväll.

Äntligen, äntligen fredag.

Idag är det ju fredag och som ni inbitna bloggläsare vet så innebär det fredagsfrukost. Och efter att ha satt i sig en uppsjö frallor med snuskigt mycket pålägg är man inte särskilt sugen på mat alls när det är lunch bara nån timme senare. Men det vet ju alla att man inte ska hoppa över mål, så jag gör mitt bästa. Sandwich och kexchoklad och nån liter mineralvatten, det är grejer det.

(Sen att jag lyckades välta en hel stapel Pringles med magen inne på 7-Eleven bara genom att vända mig om, det försöker jag att låta bli att tänka på. Faktiskt).

Nä. Vi kunde inte driva det där med huset längre och samtidigt anse oss vara någotsånär mentalt stabila. Efter en nästan två veckors segdragen budgivning var det nu uppe i såna summor att till och med mäklaren lite försynt påpekade att vi nog skulle tänka på det här både en och två gånger. Så det gjorde vi. Och bestämde oss för att det helt enkelt inte var dags. Inte den här gången.

Och. det. är. så. skönt. att. det. är. över.

Jag hatar budgivningar! Det är inte bra för mina nerver. Och de senaste några-hundra-tusen-nånting vi stegade oss upp var ju enbart av kärlek till huset, och helt utan förnuft. Så när vi fattade beslutet att kliva av fnissade vi båda två och konstaterade att a) det var skönt att inte ha ovissheten längre och b) att vi iallafall hade hjälpt den där UB till ett förbaskat dyrt husköp.

Så vi släppte taget. För den här gången. Med det inte sagt att vi inte kommer att hitta det där renoveringsobjektet med den lilla tillhörande butiksladan, nu när vi vet att det faktiskt är det vi letar efter. Så tanken finns fortfarande där och den kommer att införlivas, bara i ett annat hus och i en annan lada och med golv som kanske håller mer ihop.

För att släppa taget om något man vill? Nej, aldrig.

Vissa kvällar när Tooka kommer hem så kan man utan problem se att ja, det har varit en riktigt rough dag på dagis. Det kunde inte vara tydligare. Hela hennes uppsyn förändras.

Hon är tovig och glanslös och precis allting som kan hänga hänger; hon sitter urlakad i husses knä och glor på oss med anklagande, bittra ögon. Över dagen har hon liksom förvandlats till en kedjerökande fembarnsmamma i jazzbyxor, och ingenting (och då menar jag verkligen ingenting) är något att skratta åt. Från att samma morgon ha varit en silkesskimrande pimpinetta med skolflickstassande; kommer hon hem med fotriktiga skor, spröda hårtoppar och röker vita Prince.

(Mjukpack, såklart).

Och det är just därför man älskar henne. Detta minspel, denna totala spegling av vad som pågår i en Salukis själsliv. Det som får en att skratta så man kiknar i soffan på kvällarna.

Fasiken vad det är skönt att komma hem. Är det inte? Även om det är en mannen-jobbar-länge-dag. Bara att få komma hem och slänga av sig skorna och byta om till något riktigt fult (men riktigt skönt) och öppna kylskåpet och lassa ut en himla massa ost och mjölk och smör. Sätta sig i soffan med tallriken på magen och äta mjuka, fluffiga mackor med för mycket ost samtidigt som man slösurfar på paddan och känner hur kroppen landar efter en arbetsdag.

Idag har jag haft en galet produktiv dag. Jag har nästan gjort klart utbildningen, har lyckats få undan några saker som legat i kanten och stört mig,  samt spenderade en stor del av lunchen med att bege mig ut och införskaffa några fler Leo-kläder i storlek tolvprocentar-större (ja keep away from fire-kläder minsann, 100 % bomull, inga konstigheter) (har ni sett Zaras höstkollektion barnkläder förresten?! Jisses jag vill ha allt) (alltså bara dessa skor som man kan hålla i handflatan och som får en att dö litegrann så söta är dom) (nu ska jag sluta med parenteserna). Och så avslutade jag det hela med att rensa mailboxen på sånt som väntade på svar, dricka två is-chai och konstatera att när ventilationen inte fungerar och det är 25,4 grader i ett kontor så blir en gravid kvinna väldigt lätt en aningen bratwurstformad version av en vattenballong.

Ja.

Men nu är jag hemma igen och herregud vad det kan vara skönt att sitta i en soffa iklädd herrkalsonger och äta ostmackor och läsa bloggar. M-hm.