Visst. Ibland kan man ju undra hur det står till i världen egentligen, när man läser nyheterna känns det ju allt som oftast som om allt är på väg att spåra ur – som om vansinnet har skapat en snöbollseffekt som nu bara går snabbare och snabbare och har glidit oss ur händerna.

Men ibland –

ibland kan man sitta en regnig torsdag på bussen på väg in till jobbet och läsa sin fuktiga Metro och snubbla över något sånthär:

Och då är det som om hjärtat tar ett extra skutt och fnisset får utrymme och jag måste läsa två gånger och nicka nöjt för mig själv och tänka att banne mig! ibland blir det bekräftat. Att det finns något så fint i mänskligheten. Att det finns de där luckorna för människor som skapar ringar på vattnet med små harmlösa kupper och att ringarna får ta sig plats även i mig.

Att det är okej att glädjas åt mänskligheten.

Kära budgivare med initialerna UB.

Nu är det såhär att vi har råkat förälska oss i samma hus. Jag vet. Men vi var faktiskt först (ja jag är medveten om att jag inte är tre år gammal men vi var faktiskt först och huset är paxat nu stjärnstopp och smurf) och det finns mängder av fina hus ute på marknaden som ni kan ta istället. Jag lovar. Jag har kollat.

Ni förstår; jag är ganska så havande (2,2 kilo havande med hårig bäbis) och det är inte alls nyttigt för mig att behöva sitta och vänta på mäklar-sms hela tiden. Tänk om jag föder för tidigt och måste åka taxi in till sjukhuset för att min man kanske har jour på helt annan ort och så lägger jag moderkakan och allt annat snusk i baksätet på den fina skinnklädseln i Mercan från Taxi 97 och tvingas ge min son taxichaffisens namn i andranamn för att visa min tacksamhet! Va? Förstår du hur svåra taxichaffisars namn i regel är att uttala? Särskilt för mig, jag har svårt med r. Det låter roligt när jag säger r. Och moderkaka, vettu, sånt går ju knappast att reconda bort.

Vill du verkligen ha det på ditt samvete? Hm?

Så nu tycker jag att vi gör såhär att du slutar att tramsa med att komma här och lägga bud på mitt hus, och så drar du dig ur istället och letar upp ett mycket bättre hus – ett sånt som inte är skabbigt och som inte har gula golv. (Till exempel vårt – det är ett lysande förslag, buda på det istället). Och dessutom; vad är det för hyfs att slafsa in ett bud klockan elva i morse och sen inte kontra mer på resten av dagen så att jag får hicka varenda gång jag får sms?! Nä, det kan ju vem som helst förstå att det här; det här är ingenting för dig. Nä, nä.

Så var nu ingen pajas, ok? Huset är vårt. Ska bli vårt. Vi var där först och det är paxat och stjärnstopp. Och smurf. Ja?

Tack på förhand.

Vänliga hälsningar
Budgivare med initialerna EL

Är den slut nu? Sommaren? Igår var det undergångsväder med blixtar och våldsamt regn, och idag är himlen slöjigt grå och vindarna höstkalla och jag fick svepa in mig i något luddigt på väg till jobbet för att inte frysa. Inte för att det gör mig något – jag älskar hösten och ser fram emot att få spendera mörka kvällar i soffan med brasans sprakande intill och med mängder av marshmallowsfluffig varm choklad, men det känns som om det gått på en dag bara.

Idag är det ultraljud och sen ska jag på allmän inrådan gå och skaffa mig ett par tjusiga stödstrumpor (gärna ett par under-knä-höga som jag kan flasha till en kort klänning mhm – fashionistas aint got nothing on me) och se om det hjälper mot mina kamelfötter. Det är bara när jag jobbar som jag har problemet, förmodligen för att jag då sitter limmad på en stol hela dagarna och bäljar vatten och bräker åt Mammavikarie-Murre och försöker hålla hormonerna i schack när jag pratar i telefon.

Hursomhelt. Onsdag idag? Onsdag. En bra dag att vara effektiv på. Så nu sätter vi igång, tycker jag.