Så. Nu är det snart dags att ta kväll. Gardinerna är nerhissade, soffan är fluffad, doftljusen tända och preggoblodtrycket mätt (120/60 – prima vara) (kanske inte så normalt att sitta hemma en tisdagskväll och mäta blodtryck, förstås) (jamen vadå, nåt ska man ju ha för att man gift sig med en läkare) (oavsett – prima vara!).

Hrm.

Nu ska jag inte göra så mycket mer än att vila fötterna i mannens knä och dricka varm choklad på pinne som jag fått på posten idag av Emma (tack tjejen) och titta på House tills den där introlåten satt sig på hjärnan så fasligt igen att jag ligger i sängen innan jag ska somna och nynnar och spelar takten med fingrarna på en suckande Tooka.
Och just ja; ser ni den där vasen från Durance med hitte-på-blomman? Oj vad bra den är! Fyller verkligen ett rum på det där behagliga sättet som inte ger huvudvärk och den kan jag skarpt rekommendera  till er som är doftjunkies. Hittade den i Butiken när jag var där med Anna-Malin men den finns nog att få ta på lite varstans.

Så det här är vad jag ska hitta på ikväll. Soffhäng, House, fotvilande, lavendelsniffande. Horisontalläge och så med lite extra hjärtklappning för alla fina, fina kommentarer ni lämnar. Ni är guld.

Kärlek är att få en gigantisk, himmelsk kyckling-curry-macka från Märtas hemkörd av en efter-golf-varm man som doftar gräs och smakar salt när man kysser honom välkommen hem.

Men den där mackan alltså. Sablar vad gott.

Ha! Vad ska man med en hundpool till om man inte kan fylla den med nytt vatten, dra på sig Hollywoodbrillorna och sen plumsa runt som en lycklig säl i svalkan? Jo, jo. Man får ju inte vara dum. Sen att poolen är på tok för liten för min trinda kropp och att jag liksom fastnar varenda gång jag vänder på mig spelar mindre roll. Det är inte så jävla noga att vara snygg och smidig när man är sju månader gravid och det är snorvarmt ute.

Det här preggot vinner man inte över.