När det värsta kvava har lagt sig stoppar vi in alla i bilen och åker ner till havet för ett kvällsdopp. Det är en såndär perfekt kväll när ljuset är precis som det ska vara och när temperaturen äntligen är lagom för att sitta ute.
Och det är när jag sitter där på en filt och tittar som det återigen slår mig; jag måste ha världens vackraste familj.
Banne mig.
Jag gick visst lite bananas med kameran, ännu fler bilder finns på fejan.
Just nu är jag besatt (ja besatt) av kladdkaka. Jag kan äta flera gånger om dagen utan att skämmas ens det minsta, och receptet – det kommer här:
2 ägg
2,5 dl socker
4 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
100 g smör
1 dl mjöl
1/2 tsk salt
Ugn: 175 grader
Smält smöret. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda samman alla de torra ingredienserna och rör ner det med smöret och ägg-och-socker-fluffet (rör ner det försiktigt så att det inte blir för luftigt, då blir kakan lätt torr). Häll ner smeten i en smörad eller bröad form. Grädda 15-20 minuter beroende på hur din ugn är och hur kladdig du vill ha kakan. Låt den svalna och servera med grädde (jag brukar ha i ngn tesked vaniljsocker i min grädde också, bara för att).
Den här gången bröt jag äten små bitar av polkachoklad och petade ner i smeten – snorgott. Mer kladdkaka åt folket säger jag.
För att inte helt få värmeslag här hemma packade vi in oss i bilen och åkte till stranden ett litet tag. Bara någon timmes vattenmelonsätande, Leo-exponering (ja ni ser ju själv; han är aningen svår att missa) och vilande i vit sand – sådär som man behöver ibland. Mannen låg i vattnet och frustade som en säl nästan hela tiden, själv nöjde jag mig med att kyla fötterna i vattenbrynet och njuta av vindpustarna – det var på tok för kallt för en fullkroppsdopp och jag var fullt och fast övertygad om att jag skulle få hjärtstillestånd om jag ens försökte.
Och nu är vi hemma igen och molnen ligger hotfullt gråa i horisonten så kanske blir det en sval eftermiddag här ändå. Oavsett ska jag spendera den med att baka kladdkaka och vara lättklädd. Mina två nya favoritsysselsättningar.
Jag har varit ganska kaxig när det gäller det här med värmen och graviditeten. Å, det har jag faktiskt inga besvär med har varit mitt standardsvar när folk har tittat menande på min enorma mage och frågar om det inte är jobbigt nu med sommar och allt. Och så har jag känt mig lite lagom övermänsklig och nöjd med mig själv. Ni vet. För jag har faktiskt inte haft några problem med värmen –
tills nu.
Herregud! Hade ni det kvavt igårkväll? Inatt? Jag har hållt på att smälla av. Jag gick runt här hemma i mannens skjorta och flåsade som en kvinna i klimakteriet och fläktade mig och brölade ööööööööö och tog kallduschar. Helst av allt ville jag bara klä av mig och sätta mig ute i trädgården med trädgårdsslangen men något säger mig att grannen skulle känna sig lite obekväm då, så istället satt jag inne och pustade och visade upp mina svullna händer och fötter för mannen som snällt försökte se förvånad ut och säga mmmm ojdå, mhm, oj oj och klappa på mig. Det var som om jag hade en liten kamin inuti som någon eldade på i som om de fick betalt och varje del av huset var outhärdligt. När vi gick och la oss fick sovrumsfönstret vara öppet på vid gavel och jag låg slängd över min preggokudde som en tjock tusenfoting med värmeslag och det tog ganska lång tid innan jag äntligen kunde somna.
Och idag går jag här med värkande handleder och sneglar misstänksamt ut genom fönstret och hoppas bara litelitegrann att det ska bli kallt idag (förlåt alla semesterfirare) och ja, den här gravidosaurusen har lärt sig att inte vara så kaxig. Minsann.
Att låta en gravid kvinna välja maten ger väl en ungefär lika nyckfull meny som om man skulle låta ett barn göra det. Tack och lov har jag en väldigt tålmodig man som inte är så petig så alla möjliga former av udda kombinationer är okey med honom, vilket underlättar. Idag till exempel blev det en proteinfattig kvällsmat bestående av grillad majs (himmelskt), nypotatis med flingsalt och aioli såklart, lantbaguetter och lagrad ost. Till det bäljade jag mineralvatten medan mannen drack en öl som var vänlig nog att ha en väldigt pedagogisk varningstriangel på sig – fallifall jag skulle få för mig att supa till det lite såhär på söndagskvisten. Man vet ju aldrig.
Hursomhelst. Det är ljuvligt med sommarkvällar när man kan sitta ute och vila fötterna på en älskads fötter och bli mätt på precis det där man för stunden önskar sig.
Och sen tittar man in här och ser att vi nu är 298 likes på fejan och det – det är en bättre efterrätt än kladdkaka till och med! Jisses.