Om det är något vinthundar inte har så är det bråttom. Ute på fälten eller i trädgården – absolut. Men inomhus? Inte en chans. Det är faktiskt exakt såhär det ser ut mest hela tiden hemma hos oss och man får ju hålla med om att de har en poäng med det där.
För om det är något jag tror att vi kan lära oss av de här djuren så är det nog just detta. Förmågan att slappna av.
Jag får en hel del frågor om hur jag behandlar mina möbler, och det här är en produkt jag verkligen kan rekommendera. Funkar utmärkt som skydd på bordsskivor och tål både vatten och kemikalier (inte för att jag vet när det kan bli aktuellt med kemikalier, men iallafall). Den finns i två glansigheter varav jag här har valt den matta, och den är enklare att använda än ren vax och träet behåller sin fina struktur. Tycker jag då, alltså.
Den här köpte jag på Colorama i Limhamn men den finns säkert både här och där. Förvisso är den ganska dyr (ca 500 kr/burken) men den är galet dryg och räcker till en hel del så i slutändan är det värt pengarna. Och framförallt så slår den lack med hästlängder enligt mig.
Man måste älska all denna tid man har när man är ledig! Idag sätter jag tänderna i en riktigt skabbig hylla och vårt älskade gamla klaffbord. Klaffbordet behöver få lite kärlek och bli av med lacken som bara gulnar träet istället för att lyfta fram det och hyllan måste sluta vara så turkos och bli mer vi istället.
Det finns få saker jag njuter så mycket av som att kunna ta mig tid med möbelprojekt som snällt fått stå och vänta på att jag ska ge dom lite uppmärksamhet. Det är meditation för mig, helt enkelt. Älskart.
Idag ville kroppen gå upp lite innan åtta. Ja, 08:00. Så då fanns det inte så mycket mer att göra än att svära lite tyst i en vinthundspäls och sen försöka hasa sig upp med kakaduafrisyr och kuddmärken i hela ansiktet, och nu sitter jag här och äter yoghurt med råsocker och kanel och sörplar te jag för inte så längesen fick av ett blont yrväder.
Ingen annan i den här familjen är intresserad av att gå upp klockan 08:00 på en semesterdag. Sigge bara glodde på mig med ena ögat när jag försökte locka upp honom som sällskap, Tant och Tooka vände ryggen mot. Och av mannen syns det bara en hand och en fot som sticker ut under dubbelsängstäcket som om han var påväg att göra ett segerhopp i sömnen men kom på sig själv mitt i och fastnade.
Så just nu är det bara jag och Leo och vårt Rooibos ett litet tag. Och kakaduafrisyren, såklart.
Såhär blev det alltså tillslut, det avsågade loppisfyndet. Väderbitet och målat och lite skavt i kanterna och jag är så nöjd att jag kan spricka. Det har precis den där lite skeva bordsytan som jag har letat ihjäl mig efter och färgen är vackert solblekt efter lite patinering och en rejäl omgång med slipmaskinen.
Nu är det äntligen färdigvaxat och har fått flytta in i vardagsrummet på riktigt och jag går dit och tar på det flera gånger i timmen och säger åååå.
Tänk vad lite loppisfynd kan ligga fint runt hjärtat.
Ps. Nu har jag lagt upp lite bilder från västkustshelgen på fejan för er som vill se mer hav och salt och bryggor.