Idag är det en såndär dag när det blåser men när havet bländar mig från horisonten i trädgården och solen silas genom efterlängtade löv; det är nästan så jag får lite gåshud av njutning där jag går runt i mina gummistövlar med min kamera och skrattar åt flickornas framfart över gräsmattan. Och inne spelas Laleh och världens bästa man har överraskningshandlat kärnfria vindruvor och gigantiska granny panties som fick mig att gapskratta (jag har som sagt snyggdispens i minst ett och ett halvt år framåt nu) och ute på uppfarten har han lagt ut mina älskade blomlådehållare för avputsning och spraymålning – de ska bli gråa när allt det andra svarta på huset försvinner, och eftersom Bönan och sprayfärg inte riktigt går ihop ser han till att fixa det under tiden jag smaskar vindruvor och tittar på tv-serier som en annan Jackie Collins.

Och nu ska vi försöka komma på vad man kan äta en dag som denna och Bönan fladdrar försiktigt under naveln och det finns inte mycket i världen som kan bli bättre än att komma hem en fredag.

Oh yes. Idag är det fredag och Den Berömda Fredagsfrukosten och jag är sugen så jag håller på att dö. Sådär såg den ut förra fredagen (men då var det förvisso påsk och vi gick lite bananas) fast det brukar inte vara så långt ifrån. Kan vara en av veckans höjdpunkter; att sitta ner tillsammans och fnissa och vräka i sig nybakade frallor och försöka komma på vilket ord på p som får fröken K att bli högröd och ropa la la la samtidigt som hon slår sig själv för öronen.

Igår var det full fart hela dagen; den var rundguidning och möten och sen avslutade vi det hela med några timmars middag på Lilla Torg där vi satt under gasolvärmarna och åt gigantiska rabarbermarängsvisser och pratade och i brist på vin drack jag ungefär fyra liter mangojuice vilket fick mig att nästan skvalpa hem vid tio-tiden och stupa i säng illamående och mangoförgiftad. Idag blir det lite mer möten och lite resebokningar inför nästa veckas flängande, sen kan jag ta fredag och komma hem till min man och måla klart huset så att det äntligen står fullt färdigt på söndag.

Helg redan, alltså. Var tar all tiden vägen?

Ja. Äntligen har vi lyckats bestämma när vi ska åka. Om allt går vägen med jobb och pensionat och sånt så åker vi iväg och doppar tårna och bönan i medelhavet vecka 21. Bara en veckas värme och batteriladdande och frukostar på en solhet uteterass och planlös shopping. Vart vi ska åka har vi inte riktigt bestämt men jag längtar ihjäl mig lite redan nu. Först ska vi bara ta ett ultraljud i vecka 19 (pojke eller flicka?) sen kan vi packa väskan och åka fredagen veckan därpå. Bara en vecka, sen klarar jag mig till hemmasemestern då jag ska slöa runt i trädgården med hundarna och njuta av att vara husägare.

Men. Det är några veckor kvar. Idag har jag slutfört fyra hela bönan-månader och går in i min femte, en omtyckt återförsäljare kommer på besök och jag ska guida runt dom i både staden och på kontoret, och sen – senare ikväll – kan jag komma hem till mina balsamvinägertomater igen.

Men först; en stor is-chai vid skrivbordet och någon timmes effektivitet innan de kommer.

Så var den här arbetsdagen slut och jag har landat hemma igen och det doftar grill i hela trädgården och solen ligger snällt över gräset. Idag ska jag gå över mina spirande såstjälkar med vattenkannan igen; de sticker upp precis överallt nu och det gör mig barnsligt förtjust trots att jag som sagt inte har det minsta minne av vad det är jag har planterat eller var och jag petar lyckligt i krukor och rabatter och känner mig som Moder Jord. Minst.

Men först ska det bli mat eftersom både jag och Bönan är galet hungriga, och ikväll planerar jag att sätta i mig en stor bunke av Veckans Största Craving (flingsaltsströdda körsbärstomater i balsamvinäger) framför ett riktigt spännande avsnitt av Criminal Minds Suspect Behavior medan hundarna snarkar lätt i soffan och mannen prasslar med Villaägarna (som får honom att känna sig extremt vuxen, han gillar det).

Ja. Körsbärstomater, nygrillat och vinthundssnarkningar. En onsdag att tycka om.

Jaha. Där sitter jag och ser glad ut minsann. Kan bero på att det är onsdag och att det är världens vackraste väder och att jag har världens flow på jobbet just nu och att Veronica Maggio håller mig sällskap hela vägen på bussen. Då är det svårt att att sura.

Svåra Lena och Vackra Elma har en första-dagen-i-veckan-lek där de öppnar en ny sida i kalendern och sen sitter och ropar till varann genom lokalen:

– Elma! Har du läst veckans visdomsord ännu?
– Nej oj! Det har jag glömt.
– Detta är nog min favorit, deklarerar Svåra Lena. Den handlar om getter!
– Ojdå. Getter, mumlar Elma. Då ska vi se…

Och så läser de tillsammans veckans visdomsord (denna vecka: var och en vet hur många får och getter han äger, men inte hur många vänner han har) som om det vore en magisk spådom och hummar högtidligt.
Eftersom de inte nappade på mitt förslag att de skulle åka på singelsegling till Kroatien försöker jag nu få in dom på att åka på Singelmidsommar till Ängsbacka istället – det där stället som Tre mil norr om Molkom handlar om. Det hade varit hysteriskt. Jag mailar dom länkar och utdrag som ”Att fira Singel Midsommar på Ängsbacka är att ge dig själv en magisk kärleksgåva. Att på ett lättsamt sätt kliva ut ur trygghetszonen, våga mötas med öppet hjärta och finna kärleken på nytt, både till dig själv och till andra” och skrattar så jag tjuter. Och Svåra Lena är inte svår att övertala – hon hittar förtjust tantra-kurser som hon mailar stycken ur till en alltmer bleknande Elma som inte riktigt förstår vad de skulle göra där egentligen.

Ja. Inte så mycket att sura över alltså.