Vaknade med tröttheten kvar runt kroppen som en varm filt efter att ha drömt om hur en barnmorska dammsög mitt tandkött i evigheter och att jag planterade klätterväxter i halva trädgården. Mannen behövde bara lyssna på mina steg ner för trappan för att sticka ut huvudet ur badrummet och fråga ”Livskris?” med blött hår och varma ögon, och jag nickade till svar och försökte somna om ett litet tag stående i hans famn. Jag tror att det är dags för järntillskott.

Och hela vägen till bussen på morgonen sitter jag och håller mig krampaktigt i pensionärshandtaget och oooo:ar och aaaaaah:ar när mannen kör och ibland tjuter jag till och hugger tag i hans arm trots att vi inte ens är i närheten av fara egentligen och jag försöker be om ursäkt i förväg till honom och berätta att det här med att vara gravid gör en så fruktansvärt säkerhetsmedveten och att det känns som att gå omkring och balansera ett rått ägg hela dagarna.

Och igår började vi slösurfa resor och hittade hotell med många stjärnor och finkorniga stränder – såna ställen där man bara kan ligga i en vecka i poolen och kyssa varann utan att tröttna och där maten är omtänksamt tillagad och frukosten alltid innehåller champagne, och där man kan sitta på stranden under ett parasoll och läsa spännande böcker och fotografera sin man när han får saltvattenslockar och fräknar. Vi planerar att åka i slutet av maj. Känns som om värmen är tillräcklig då.

Men just nu är det en bit kvar och jag har en måndag att påbörja och, som jag alltid brukar säga, alldeles snart är det fredag igen.

Ja, äntligen. Hela dagen idag har jag legat ute på alla fyra och grävt med fingrarna i jorden och strukit håret ur ansiktet och vattnat och sått och planterat och ryckt upp. Vi började morgonen med en dunderrunda på Plantagen och sen kom jag tillbaka, lycklig, med en hel kasse fröer och mina hett efterlängtade rådhusvin som vi äntligen kunde ge plats på varsin sida entrén och som jag hoppas ska växa sig hela vägen upp till balkongen och bädda in huset i grönska.

Så nu har jag pioner och lavendel och förgätmigej och långa rader av mjukblåa blommor jag inte minns namnet på och som jag hoppas ska frodas så det sväller över i rabatterna; jag har fyllt krukor med slingrande blandningar av blått och puderrosa, jag har planterat doftrika kryddväxter och rensat upp runt rosorna.

Så ja; äntligen har jag fått ge mig i kast med trädgården. Nu kan det bli vår på riktigt.

Att grilla och vänta på skymningen och springa sig själv trött efter en boll –
kan vara meningen med livet, faktiskt.

Jodå. Solen kom tillslut ändå. Så medan mannen stack till golfbanan har jag krälat i rabatterna och flåsat och rensat ogräs på alla fyra medan hundarna har haft high life i vårsolen. Helt underbart väder; sådär att man svettas lite till och med utan jacka när man är nära husväggen och vinden inte kommer förbi. Så idag blir det till att tända grillen igen och njuta av solen så länge vi bara kan. Som jag har längtat efter den här årstiden!

Imorgon ska vi åka till Plantagen och hamstra så mycket fröer och lökar vi bara kan. Jag har ingen aning om vad jag vill ha eller hur jag ska få det att växa, men jag är ganska sorglös i mitt landskapsarkitekterande och tror att det nog blir bra ändå. Att trycka ner lite fröer här och där kan bli en spännande mix – särskilt när man har glömt vad det var man planterade (och var). Det enda jag vet att jag måste ha är lavendel till blomsterlådorna och rådhusvin till gaveln. Allt annat blir hittepå.

Nä, nu blir det till att sätta upp håret i en knut och bege sig ut för att ta itu med rabatt nummer två. Hoppas ni har lika ljuvligt väder hos er.

Vaknade inte riktigt upp till det vårväder jag hade hoppats; dimman är tillbaka och ligger silkeslen över åkrarna och luften är så fuktig att det pärlar sig på fönstret trots att det inte regnar. Men det gör inget. Det finns fördelar med den här typen av väder också, trots att det kanske inte inbjuder till att gå och påta i rabatterna. Istället för att dra på oss trädgårdshandskarna öppnar vi fönstret bredvid sängen och sen ligger vi kvar under det tjocka täcket och lyssnar på fåglarna och andas morgonluft och skrattar åt hur Tant ligger koncentrerat och tittar på änderna och hararna och en eller annan fasan som rör sig på åkern utanför.

Så nej, idag blir det kanske inte så mycket trädgårdsarbete. Men jag har varit duktig och dammsugit och tvätten snurrar i maskinen och det kan man ju nästan räkna som trädgårdsarbete, tycker jag. Så nu ska jag sjunka ner i soffan en liten stund och äta ananas och läsa vänta-barn-böcker och känna att jag har uträttat något idag ändå, trots att klockan bara är elva. Och vad det gäller Kronans reklamfilm har vi ju lite olika gissningar på svåger och ex-man och jag är lite böjd att hålla med. Men eftersom Cecilia skakade fram telefonnumret till deras informationsdirektör tycker jag helt enkelt att jag ringer till honom på måndag och frågar hur det egentligen står till med det där.

Ja. Så gör vi. Andreas Rosenlund och jag får prata ut om det här på måndag.