Alltså. Titta på den här reklamfilmen och hjälp mig lite här, för jag fattar verkligen inte. Snälla? Ok;

1. Gubben sitter på toaletten.
2. Hans fru kommer in. Jag antar att detta är hans fru? Hon säger ”Hejsan sötnosen min” och svassar förbi så jag hoppas verkligen att det är hans fru och inte typ grannen, för då är det riktigt obehagligt.
3. Sen kommer det in en liten kille. Sonen får man förmoda, eftersom han säger ”varför har du öppen dörr pappa?”. Hittills allt väl.
4. Sen kommer tonårsdottern in och ser väldigt besvärad ut. Inte så underligt det heller.

Men sen! Nu kommer det stora mysteriet; sen dyker det upp ett avslappnad, medelålders man i dörröppningen. Han hänger lite nonchalant mot dörrposten och frågar ”Björn, vad djör du?” med bekymrad min.

Vem tusan är han?!

Jag fattar det inte! Har är ju på tok för gammal för att vara dotterns ragg, tycker jag, och han är ju garanterat inte ett barn i familjen. Har de någon form av dirty sammanboende på gång; Björn, den avslappnade mannen och så kvinnan som handlat snarkspray och som går in och stör när man sitter på toaletten? Va? Hjälp mig! Jag blir tokig här hemma.

Ja, inatt var det dags igen. Jag sov på hotell med kollegor och var på fester där folk kräktes och var i en badhall där en man stötte frenetiskt på mig – vilket var vansinnigt obehagligt eftersom jag var ganska synligt preggo och inte alls förstod vad det där creepet var ute efter. Och så åkte jag i en bil som kördes av någon som tydligen trodde att de var rallyförare och jag kramades med otippade människor och tog ett gympass med Madonna. Ja. Ni förstår.

Idag är vädret lika tungt och blött som igår, men det är fredag och en hel helg väntar och jag har gått in i vecka 13. Den största faran är alltså över och det är en ljuvlig känsla. Nu känns det lättare att våga tro på att det faktiskt kommer bli ett barn av det här; någon som kommer dofta ostkaka och hålla mig vaken på nätterna och förhoppningsvis inte ha skägg.

Men som sagt; det är fredag vilket innebär fredagsfrukost, så nu ska jag gå och få höra alla detaljerna av gårdagens kick off från Svåra Lena och vänta på att få sätta tänderna i en nybakad fralla med ost.

Det regnar. Stora, tunga droppar som kastar sig mot rutan och skapar det där underbara smatterljudet som får det att krypa i kroppen av ligga-stilla-längtan och som alltid gör mig sådär myssugen att det inte får plats. Det är då jag vill ligga på rygg och titta på en spännande serie och oja:a mig och trycka en älskads hand och tugga på en hel påse peacemärken. Nu för tiden är jag tyvärr så trött att jag somnar efter en kvart, men den där kvarten jag faktiskt är vaken är ändå oersättlig. Det finns helt enkelt inget skönare.

Och sen kommer nästa oersättliga period när jag hasar mig upp för trappan och kryper ner under täcket med iPaden och envisas med att försöka se klart avsnittet jag började på igår (trots att jag vet att det inte går). Ett avsnitt Fringe räcker i tre kvällar numera; jag hinner se runt tjugo minuter sen är ögonlocken så tunga att jag ser dimmigt, och det är ungefär där jag börjar ropa efter mannen så att han ska komma upp och krypa ner och dofta lavendelrengöring efter disken och låta mig lämpa över iPaden till honom och säga titta du! för att sen ta ett en handfull av hans lockar mellan fingrarna och somna på två sekunder, medan han ligger kvar (klarvaken) och fnissar och lyssnar på mig när jag snarkar.

Men just nu regnar det och jag kan vara vaken en liten stund till i soffan och lyssna på det där smattret och klappa en hund mellan ögonen.

Såhär ser mitt skrivbord ut nu för tiden. Detta är, så att säga, mitt överlevnadskit som jag bär med mig på resor och på jobbet för att kunna klara dagen. Ett plommon, ett äpple (det hade jag dock hunnit äta upp innan jag tog den här bilden), en påse sura bilar och en vansinnigt sötsnuskig men ganska effektiv Special K-bar. Detta trycker jag sen i mig i en jämn ström under dagen för att undvika Det Hemska Blodsockerfallet som annars kommer som ett brev på posten mellan frukost och lunch samt lunch och kvällsmat. Blodsockerfallet ska skys som pesten eftersom det inte har något som helst bra inverkan på humöret eller på välmåendet. Det har till och med hänt att jag har börjat gråta om jag inte kunnat äta något fort nog. Jo, jo. Här är man stabil, förstår ni.

Tänk, halva dagen har redan gått och inte bara det – nästan hela arbetsveckan också! Det måste vara vårkänningarna som gör att tiden går så mycket fortare nu för tiden. Även om det inte finns mycket vår att skryta med i Malmö idag så är det iallafall ljust och det finns ingen snö och olivträdet kan stå ute på balkongen utan risk för frost. Och då är man ju en bra bit på vägen, måste jag tycka. Och det där med att häcka under ett täcke i en soffa är ganska mysigt det med.

Så det kan gott fortsätta regna här idag när jag tänker efter. Ja. Så soffhänger vi allihop ikväll. Det är vi värda.