Och så har valens rabatt börjat ta form!

Jag blev lite otålig på att vänta på att köpa perenner, så två stycken rosor grävde jag upp från sina krukor och stoppade ner där istället och sen när jag väl var på plantskolan blev det visst en marktäckande ros också så tja; det där blev nån typ av rosrabatt nästan? 5 sorters rosor står där nu; en Austin, en buskig vit sort, de två buskarna jag satte barrotade som börjat ta sig fint samt den marktäckande vita som jag hoppas ska hjälpa till att hålla ogräs borta.

Ja, lite annat kom också på plats såklart.

Lavendel längst fram, vilka jag hoppas ska ta sig och bli lika fluffiga moln som de i flaggstångsrabatten. Wisterian, rosorna, en luktärt och se stoppade jag ner två andra typer av blommor också, några jag såklart inte längre minns vad det var? Men lite vildvuxna, romantiska, gammeldags iallafall – så mycket vet jag.

En rabatt ser ju alrig så kul ut precis i början men redan i slutet av sommaren hoppas jag att det ska växa ihop lite och inte se så planlagt ut, och nästa år är den nog avsevärt mycket finare. Ja, och sen rullar det ju på som ni vet.

Men en rabatt rikare är jag! Så himla glad för det.

Odlingslådorna <3

En av alla favoritplatser i trädgården, tror jag? Med gruset och kanterna och alla kryddor och det lilla växthuset, och så med Tants ros som jag hoppas ska trivas.

Det är Noahs favoritplats också; man hittar honom alltid där – lekandes, i sin egna lilla värld. Det finns ju en liten sandlåda i form av en båt men sanden bryr han sig inte så mycket om; går mest runt på plätten och talar med sig själv och hittar på världar och lekar bara han själv vet om.

Men ser ni vad mer som är nytt?

Nej inte chiliplantan, och inte det fallna trädet…

Javisst!

Två stycken buskar fattades tyckte jag, så efter lite velande (inte för hög buske men inte för klen, rätt typ av blommor och så vidare) blev det två stycken schersmin! Om jag inte minns fel är det Kameliaschersmin? Doftar l j u v l i g t och är såklart inte så mycket att hurra för ännu, men den blommar generöst redan och när den fått växa till sig tror jag det kommer bli vackert – som en liten doftande portal till växthuset. Har försökt satsa på växter som bara kommer bli bättre med tiden det här året; rosbuskar, träd, perenner, schersmin, klematis – sånt som kräver lite tålamod men som vi sen kommer kunna njuta av varje sommar framöver; precis som rosorna vid husväggen och flaggstångsrabatten, de blir vackrare för varje år. Råkade dock även spontanköpa två honungsros som bör komma med posten snart och jag har inte en a n i n g om var den ska hamna men det löser sig. Har man bara blomman och en spade och lite fantasi ordnar sig det mesta, inte sant? Kanske hamnar den vid den lilla utbyggnaden vid toaletten, eller nere vid grindstolparna med klätterhjälp. Får bestämma mig när de dimper ner.

Men så ser det ut nu alltså! Och nästa år förhoppningsvis ännu bättre.

Hej i sommarsovrummet!

Det är ju här uppe vi spenderar kvällar och nätter så snart det är varmt nog (och sen blir det ju t o k-varmt istället som ni vet) och jag tycker så himla mycket om det där rummet. Drar man ner mörkläggningsgardinerna blir det becksvart och man sover som ett litet barn. Det bästa är nog ändå om det regnar; då känns det som om man ligger och lyssnar på en tekokare som precis börjat bubbla. Vet ni vad jag menar?

Här bäddat med påslakan från Hemtex och en miljon kuddar, för jag tycker att man inte kan ha nog av just såna – jag har två under huvudet och en mellan låren så bara till mig går det ju tre. Och så flera som man kan stoppa bakom ryggen om man sitter och läser; längst bak är det två 90 x 70-kuddar som håller ställningarna så att man mjukt kan sjunka tillbaka utan att ha hårda järnpinnar mot ryggraden.

Och sängen ja; den är ju från IKEA men målad med Annie Sloan första sommaren. Tyckte en blekgrön passade alldeles utmärkt i ett sommarhus och så blev den ju något annat på nåt vis.

Här sover vi alltså. Tack för titten.

Det är så lätt att ta det för givet den här tiden;

skogen precis utanför dörren, grusets knastrande under fötterna, morgonsolen på trappan, sjön med sitt lena vatten. Noahs uppenbara njutning av att vara så mycket ledig; tiden jag får med honom och Leo och som aldrig kommer tillbaka utan måste tas nu, den lilla ilande känslan av stress i bröstet ibland när dagarna går och man plötsligt lagt en hel juni bakom sig och är på väg in i juli. Att så mycket sommar redan är borta, att tiden krymper tills det inte längre är varm sommarsol på trappan utan så kallt att vi tillslut får ge upp och stänga för säsongen.

Men man får inte tänka så, inte stressa över det som ännu inte kommit, även om det är lätt.

Det är svårare att vara n u, svårare att bromsa upp tanken i det som sker här och inte det som kommer ske sen. Men man måste. Så jag ignorerar den där ilningen, skakar den ur kroppen och kliver ut där i skogen med Noah och Spöket och solen genom grantopparna – för att jag kan.

Nu.

Och det är det som räknas.