Att åka hem till sånt här <3

Livet

 

Hemresedag!

Och hur underbart det än är att resa, hämta inspiration och till viss del kraft, är det också förbaskat skönt att vända hem igen. Och att ha någonstans att vända hem till! Det är ju inte självklart det där; en känsla av hem.

Jag vet att det finns två stycken mycket pepp pojkar som väntar på att se vad jag har köpt med mig hem; varje gång vi FaceTime:at har de gett uppdateringar på vad som skett under dagen och vad de helst av allt vill ha för godis från flygplatsen (Malteser och gummibjörnar, varje gång). Den mer skäggige önskar oftast nån form av gin istället för gummibjörnar.

 

 

Så nu åker jag hem, sorterar bilder, går igenom dagarna och sen ska jag visa er sånt jag tyckt varit fint, knasigt, minnesvärt och vackert de här dagarna!

Låter som en bra plan va?

Ses snart igen!

Att ha så mycket drömmigt ögongodis <3

Resor

 

Åh om jag har bilder att visa er!

Har bara inte hunnit sätta mig ner och gå igenom alla när jag är här; måste ta det när jag kommer tillbaka och har mer tid för redigering och inte spenderar dagarna med att gå i timmar på hårda mässgolv, ringa FaceTime till kunder för att visa saker och äta (svindyr, priserna på mässan är inte kloka)  lunch med folk som inspirerar mig så mycket att det är svårt att sitta still.

Men det finns ju stunder när jag inte är på mässan också, och då kan det se ut såhär.

 

 

Har ni sett något vackrare?!

Att gå runt på små gator är som att simma i kreativitet; några såna här dagar ger mig kraft att bara blåsa fram några månader i ett svep. Jag vill måla rum, hitta på färger, slipa golv, skriva romaner, få klart projekt, förverkliga den där affärsidén jag hade, ha roligt och njuta av tiden. Vilket är helt perfekt att känna när vintern håller ett järngrepp runt oss ännu och våren kommer dröja länge än. Hellre full av kreativitet och skaparlust än att sitta halvdeppig och önska sig bort mest hela tiden, inte sant? Sen när våren väl kommer får jag ju det mesta av min kreativitet från Drömmen, men så länge det är för kallt att vara där tar jag tacksamt emot den här.

Livet just nu är så fint, faktiskt. Den känslan önskar jag er alla.

 

Att ha haft semmelpremiär såklart.

Livet

 

Jomen visst har vi haft semmelpremiär!

Jag ska väl vara ärlig och säga att jag inte riktigt har koll på vilket datum man egentligen ”bör” äta sin semla? Men vi hade definitivt våra på fel datum om man är noga med sånt, det tror jag. Strunt samma. Huvudsaken är att man får äta semla, och gärna flera gånger.

Jag gjorde egna bullar med kardemumma, Noah hjälpte till i vanlig ordning. Själva semlan sen gjorde vi utan mandelmassa, istället blev det några med sylt och grädde och några med vaniljkräm och grädde istället för nötter. Leo tycker ju inte om vispad grädde (märkligt barn) så han äter bara själva bullen med ingenting alls.

 

 

Det är viktigt att få pudra sin egen semla såklart.

Och sen är det viktigt för mig att ha kameran redo, för Noah ätandes semla kan vara det roligaste jag vet.

 

 

Visst spill får man ju räkna med när man äter semla. Och tacos, för den delen. Båda två är lika omöjliga att äta utan att ha ingredienser i halva ansiktet.

 

 

Såhär kan man ju också göra.

 

 

Detta fejs!!!! Orkar inte.

 

 

Så jo – semmelpremiären är avklarad!

Lika rolig varje år.

 

Att göra en liten påminnelse om före/efter i Drömmen.

Drömmen

Vet ni?

Jag tänkte det kunde vara på sin plats att ta fram lite gamla Drömmen-bilder och påminna sig själv om hur det egentligen såg ut då när vi köpte det för några år sen, och hur det har vuxit fram sen dess? Visst, det mesta gjorde jag ju samma sommar om man ser rent kosmetiskt – men efter det har det ju successivt byggts på med saker som avlopp, kamin, ny uppfart, växthus, lekstuga och så vidare.

Men jag tänker att vi tittar på några av rummen?

 

 

Ooooh vardagsrummet… Minns ni?

Såhär såg nästan alla rum ut; panel som var betsad mörk och som såklart inte skulle gå att måla med roller eftersom det vore ett evighetsprojekt som garanterat skulle få mig koko. Tänk på att det är över 3 m i takhöjd och att mellan varje planka finns ett mellanrum som ingen roller når; alltså skulle man behöva måla med pensel mellan varje planka och sen rolla. High life? Knappast. Så jag köpte en färgspruta och bara matade in hundratals liter färg och det var i särklass det bästa jag gjort.

 

 

Här har det börjat likna nåt! De gamla lamporna i taket var ännu kvar och alla fönster omålade, men ändå.

 

 

Och såhär blev det ju! Soffbordet gjorde vi av ett matbord som redan fanns i huset; vi kapade benen och flyttade upp krysset, betsade det vitt och sen voila – ett soffbord!

Och där ligger Tooka <3 Håller fortfarande andan när jag ser henne på kort och måste bläddra fort förbi, men det blir bättre och bättre med tiden.

 

 

Så blev alltså vardagsrummet!

Jag skulle inte gjort NÅGOT annorlunda här, förutom att måla golvet vitt. Som ni vet. Vansinnigt korkad idé, jag skulle valt samma färg som vi har hemma. Men ja ja, det får jag ordna nån gång framöver.

Minns ni köket då?

 

 

Såhär var det!

Ett gammalt kök, och samma panel som i resten av huset. Köket var väldigt roligt att göra; vi behöll spisen och det stora kylskåpet men resten rev vi ut.

 

 

Som skåp köpte jag en lång skänk på auktion, där bordsskivan redan var klädd med plåt, och så borrade vi hål i den för ett handfat och så vips var det en köksbänk. Ja, den behövde sättas på lister också för att komma högre upp, men mer avancerat än så var det inte. Hyllorna ovanför är gjorda av plankor som tidigare var en liten ”platå” i vardagsrummet där lärarinnan hade sitt skrivbord; när vi rev den platån sparade vi de vackra brädorna och gjorde hyllplan av dom istället. Kaklet hade vi över från en köksrenovering i Lutande Huset och passade perfekt där. Så ingenting i köket är egentligen ”nytt” förutom hållarna till hyllorna och en plåthylla som inte syns på den här bilden; allt annat är antingen spillvirke eller auktionsfynd som anpassats och gjorts om.

Från början var köket i samma färg som vardagsrummet, men jag målade det blått i en färg jag blandade fram under tiden jag hade Tooka-sorg och inte visste vad jag skulle göra av mig själv.

 

 

Sovrummet!

Herre min gud vad färgsprutan fick jobba denna sommaren, det förstår ni nog? Jag spenderade all vaken tid iklädd nån slags kroppsstrumpa, andningsskydd och mannens kalsonger (det var SÅ VARMT) och målade, målade, målade säkert 8-9 timmar i sträck varje dag. Ungefär var tredje eller fjärde dag brukade jag börja gråta och sätta mig på trappan och hulka jag orkar inte det här kommer aldrig gå vad har vi gett oss in på? eftersom jag var så trött att det inte var mänskligt, men efter ett sammanbrott och en pizza och ett bad i sjön vaknade jag alltid upp nästa dag, öm i hela kroppen men med vinnarskalle, och fortsatte. Jag är inte riktigt klok när jag har ett projekt likt det här, jag blir nästan manisk.

 

 

Här är målningen klar, men vi väntar på el och sängbord.

 

 

Och här trivs vi nåt så in i norden, och det var värt prick alla sammanbrott i världen.

Och det sjukaste av allt är att vi blev gravida med Noah den sommaren. Då hade vi försökt länge, länge och haft ett missfall som ni vet och gav liksom upp; ett sommarhus var det perfekta projektet för att tänka på något annat. Sen fick jag som av en slump reda på att jag var gravid några månader efter när jag var inne på KK för en cysta och vi fattade ingenting. Inte bara för att vi inte aktivt försökte bli med barn, utan också för att när man maniskt renoverar ett sommarhus i högsommarvärme så är kanske inte just den biten något man sysselsätter sig med sådär jätteofta direkt. Därför var vi helt perplexa och frågade oss verkligen men … hurdå? 

Roligaste med den historien var dock att jag blev skickad in på toaletten för att lämna urinprov och ta ett klamydiatest (standard) när jag var på KK, och jag satt där inne och messade skämtsamt till mannen som var utanför att om jag har klamydia nu så dödar jag dig. Sen leds jag in i undersökningsrummet och en gullig barnmorska kommer in och ser väldigt märklig ut och säger det var positivt vilket jag såklart tog som att jag hade klamydia eftersom allt annat som kunde vara positivt var uteslutet, och det följde några minuter av märkligt samtal innan hon fattade att jag var på helt fel spår och berättade att nej jag hade inte klamman – jag var gravid. Herregud alltså. Förvirringen.

Men iallafall.

Tre rum från Drömmen; före och efter!

Ska vi ta några fler en annan dag kanske?

 

 

 

 

Att vara redo för avfärd och ha pirr i hela kroppen.

Resor

 

Men hej lördag!

Vet ni? Idag flyger jag till Frankrike för att gå på Maison&Objet!

Mässan startade igår och pågår till och med tisdag, men jag åker alltså ikväll och stannar till på onsdag. Ensam! Vilket känns lite konstigt såklart, men ändå fint eftersom jag tyckte så mycket om att resa själv sist jag var i Prag och eftersom Jenny inte följer med i år och jag verkligen måste dit för att köpa in lite åt några kunder så var det helt klart den bästa lösningen. Och väl på plats känner jag ju många; många kunder och leverantörer är ju på mässan antingen som utställare eller gäster så det är inga problem. Och så känner jag ju lite folk på plats också om jag nu får ett stort behov av att umgås, men efter så långa mässdagar brukar man vara ganska mör faktiskt och mest vilja vila.

Och! Jag har hyrt mig en gullig liten lägenhet med en liten balkong och fint golv, och det konstnärsromantiska i mig jublar över detta tilltag. Ser framför mig hur jag ska sitta där i ett täcke på morgnarna och dricka apelsinjuice i min ensamhet, och komponera extremt djupa texter. Jag brukar bara stanna tre dagar för att jobba men den här gången unnande jag mig en semesterdag också innan jag åker; en av dagarna ska jag spendera med att inte jobba utan istället ta tåget till Lyon som jag hört så mycket om, signa upp mig på en tvåtimmars akvarellkurs och dricka ett glas vin med en bok på en uteservering eller nåt annat likt det. Det är jag bannemig värd.

Jag har förberett lite inlägg åt er medan jag är borta; jag är inte säker på hur det kommer bli med wifi och så nu när det inte är hotell, men jag ska försöka titta in med nån liverapportering också. Annars får ni ju allt när jag är tillbaka igen, kameran är såklart med och jag hoppas på att få uppleva så sjukt mycket inspiration inför heminredningsåret, träffa nya kontakter och få ha lite drömmigt franskt liv i tiden runtomkring.

Alltså <3 <3 <3