Alltså.

Ni som följer mig på Instagram vet redan, men HERREGUD vilken hemresa vi fick i söndags. Helvetesresan nummer ett.

Jag hade nämligen lyckats bli matförgiftad – lite oklart av vad, jag misstänker en glass – och det slog till ungefär 30 minuter efter att vi ankommit till flygplatsen i Grekland. Så helt plötsligt börjar jag kräkas som en kalv var tjugonde minut, och ni kan ju tänka er mardrömmen att ha det på en flygplats? Det är alltid kö till toaletterna så de kunde jag bara använda kanske var fjärde gång – så resten av tiden fick jag stå lite halvgömt och kräkas publikt i en freaking påse när andan föll på så att säga.

Jag spydde oavbrutet var tjugonde minut i ungefär 6,5 timme. Jag kräktes alltså innan säkerhetskontrollen, efter säkerhetskontrollen, i väntan på gaten, i väntan på att boarda, i väntan på bussen som skulle ta oss till planet och PÅ planet (jag sa till en steward direkt att jag var matförgiftad så han kunde komma med ett lass påsar på en gång tack), och det slutade inte förrän ungefär 45 minuter innan vi landade.

Fy fan.

Stackars Leo var en sån jäkla hjälte och klappade på mig och agerade hävstång sisådär 3 timmar in när man bara inte har någonting kvar och liksom bara krampar, och sen rasslade jag in med barnen i en taxi, la mig i baksätet och somnade med huvudet på Noah tills vi var framme hemma.

(Sen var jag dum nog att känna mig helt okej där på måndagen efter 4 timmars sömn, drog in till kontoret bara för att vid lunch börja få frossa och feber – så det var hem igen och vila upp sig).

Det var nog topp ett värsta resväg hittills tror jag? Dock var jag i mina kräkkramper OTROLIGT tacksam att det var just kräkningar jag hade – aningen svårare att poopa i en påse känner jag. Usch. Men ja; nu har jag legat lite utslagen i måndags och igår, men idag är det bättre. Och himla tur det för imorgon bär det av igen – den här gången till Nice! Även om jag måste tillstå att tanken på att resa just nu inte är lika lockande som i vanliga fall.

Världens mest oglammiga hemresa avklarad iallafall.

Alltid nåt, haha.

Vi varvar hav med pool – förmiddagen på stranden och eftermiddagen vid egna poolen.

Jag väljer alltid strand om det är upp till mig, och pojkarna väljer alltid pool – så att dela på det känns rättvist. Återigen; jag tycker verkligen om det avskilda man får här MEN jag måste säga att hotellet inte alls är som det har varit? Eller ja; själva hotellet är precis som det alltid varit men maten är inte alls bra längre. De som brukade ha helt fantastisk mat har nu saker jag inte ens kan försöka klura ut vad det är, och jag saknar god mat nåt så otroligt. Tack och lov har de ett jättestort efterrättsbord att plocka från som är riktigt bra (iallafall om man frågar Noah och Leo) och på frukosten får jag tjock, fluffig grekisk yoghurt så det är ju fint. Men annars? Nej. Bara konstig mat utan smak, och i grytor märkta typ bara ”pork” eller ”beef” eller ”vegan” men noll mer beskrivning än så.

Idag har vi åkt båt i nästan sju timmar; jag chartrade en katamaran eftersom varför inte – och det känns i kroppen nu; hela sängen gungar av fantomen-vågor och min kropp tycks tro att den fortfarande är kvar på båten. Kanske är det bara de där jäkla kristallerna? Men oavsett; jag ligger här med hittepågung, Noah värmer upp sig med ett varmt bad efter att ha kvällsbadat i poolen och Leo sitter uppkrupen med benen under sig och redigerar tiktok-videos med koncentrerad min. Snart ska vi sitta bredvid varann och se del två av Sagan om Ringen eftersom det har blivit lite av en kvällstradition att se en halvtimme innan vi släcker för att somna.

Vi har det fint här, allihop <3