Godmorgon!

Två bilder från mobilen de senaste dagarna; från sovrummet man legat pall i och från nu på morgonen när jag fick sätta upp håret, ta ett djupt andetag och stretcha ut kroppen lite så det nästan knakade. Jag har ju världens absolut sämsta rygg, men jag jobbar på att få den mjukare och inte lika kylkåpsstel och det hjälper till litegrann iallafall.

Nu ska vi äta frukost och sen klä på oss och hoppa in i bilen för en tur till Skånes Sjurpark och det är så hett efterlängtat att få komma ut så ni anar inte! Bara att få andas luft och lulla omkring i lövskogen och förhoppningsvis få klappa ett får eller två, det räcker liksom för att göra en dag.

Hoppas ni får en riktigt fin lördag, allihop.

Ah, nu mår jag bättre.

Hade ju tack och lov bara kräkis i 4-5 timmar, men febern var svårare att bli av med och släppte inte förrän inatt. Idag är jag mör men feberfri och klunkar Resorb och ser skräckfilmer och ser till att ta igen mig. Jag vill uuuuut nu, trött på att slumra inne, men försöker ta det lugnt eftersom det är det mest vettiga att göra.

Leo har mirakulöst klarat sig, mannen har mått lite kymigt men också klarat sig. Bara jag och Noah som fick lidandet, alltså. Ibland finns det ingen rättvisa 😉

En promenad på stranden hade inte suttit fel – men det får bli sen.

Men så är iallafall läget; fortfarande lite knäsvag men frisk och på tok för otålig för mitt eget bästa. Eftersom alla är kräkfria sen minst 48 h så blir det kanske Skånes Djurpark imorgon ändå; vi behöver luft och lite kul efter den här veckans skärseld och är det nåt man får där så är det just frisk luft och roligheter.

Så; nu ska jag ta sista ta-igen-mig-dagen och se är vi tillbaka med full kraft igen.

Åh halleda; nog blev jag smittad av Noah må ni tro.

Kom lite smygande illamående igår och sen vid fyra ungefär slog det till och jag blev helt jäkla pangdålig. Fick inte en behålla en tesked vatten innan jag hulkade igen, och fick feber så hög att precis allt på mig gjorde ont. Fotsulorna gjorde ont, höfterna gjorde ont, höftböjarna och fingerlederna och bröstryggen gjorde ont. Låg och kved i nån slags dimma och försökte komma på hur i helvete jag skulle få i mig febernedsättande när jag inte ens fick behålla en tesked vatten (och att mula in en 5-6 stycken av Noahs suppar i rektum var inte aktuellt; där gick gränsen).

Men precis som Noah verkar tack och lov mitt vara kort och intensivt, dock aningen mer intensivt än hans. Kräktes i kanske fyra timmar, somnade ynkligt vid 9, vaknade vid 02 (fortfarande med feber och ledvärk) och DÅ fick jag behålla vätska, och kunde alltså dra två Alvedon vilket var himmelrike. Och nu vaknade jag; öm överallt och medtagen såklart men med låg feber om någon och inga tendenser på kräksjuka mer. Efter att ha hallucinerat hela natten om stora baljor med krossad is, iskall gurka samt iskall melon (så, så, så törstig) ska dagen gått till att få i mig vätska och be till gudarna att det här var allt.

Så får vi se vem i familjen som får det härnäst?

Usch och fy, alltså.

Jodå; oförändrat läge här hemma med mycket pigg, okräkande treåring som hålls hemma för att inte smittas. Jätteskönt att han mår bra såklart, men det är ju ett heltidsjobb bara att roa honom när han inte får gå ut på stan, till lekplatsen, till badhuset och alla andra ställen som är bra mycket roligare än att vara hemma. Ja, ni vet hur det är.

Så jag hann inte fota någonting mer igår än de bilder ni redan sett, så idag får det bli ett litet vad jag är glad för-inlägg istället, med sånt som jag tycker om eller ser fram emot.

Jag är så glad för vårt kök!

Särskilt vab-dagar eftersom det är det enklaste sättet att roa Noah. Bara baka något så är han nöjd, han behöver inte ens vara med och kladda. Bara han får stå och titta på och smaka på deg ibland är han väldigt tillfreds.

Det här är för övrigt en klassisk bild i min kamera;

Jag ska försöka fota nånting som bakats (som här en halloncrumble mmmm) och vips! är någon av hundarna där och ska vara med i bilden. De är sugna på paj såklart och tänker att de står sådär och glor på mig oavbrutet så kommer pajen tillslut magiskt flyga ner till golvnivå.

Den här soffan på Maison Objet har jag mycket svårt att släppa!

Jag skulle inte haft den i rosa sammet kanske utan snarare dimgrått linne; men den var helt FANTASTISK att sitta i. Med rätt kuddar hade den varit ett smycke. Den här montern hade dessutom de ljuvligaste av kuddar; typ två gånger 2 meter, i alls linnetygsfärger ni kan tänka er och en del med rå kant. Ni ser lite av dom i fotografiets utkanter.

Ja, och så är det ju höst!

Hört är bra för då kan man sitta ute och dricka varm choklad och ha de gött, lite insvept i halsdukar och mössa. Men det får inte vara för kallt, för då ska det vara vinterväder tycker jag. Men iallafall; det är höst!

Och det innebär en utflykt till Skånes Djurpark!

Vi tänkte åka dit i helgen för MommoGöran kommer och hälsar på, så det blir en utmärkt aktivitet (om nu ingen annan börjat kräkas innan dess).

Nu ska jag dra fram min extratjocka pilatesmatta och försöka få till ett pass innan Noah blir alltför uttråkad och vill vara med genom att sitta på någon del av min kropp under tiden jag försöker sträcka ut. Blir aningen ojämn belastning då. Har äntligen kunnat ta upp pilatesen hyfsat efter diskbråcket i nacken och min rygg behöver det v e r k l i g e n så jag hoppas att det ska göra en skillnad igen när lite styrka kommit tillbaka.

Hej och hå – då tar vi ett dygn till! Hoppas verkligen ni där hemma får hålla er friska.